Den senaste tiden har ingen kunnat undvika att det blossat upp en debatt kring de marginaler som bankerna kräver på sina bolån. Det florerar en mängd skäl till varför bankerna tar så mycket betalt, inte sällan härstammar de alla ur bankernas fnoskler till argument för varför en viss kund inte kan få en bättre ränta. Sanningen är emellertid den att bankerna bara har en enda uppgift, att tjäna pengar åt sina ägare. Gilla detta, eller inte.
Mitt bästa tips, för den som är missnöjd med de svenska bankerna, är att själva köpa på sig lite bankaktier. Det är en bra regel för allt man kan vara missnöjd över i samhället, i synnerhet sådant som man anser blivit för dyrt men inte kan undvara, t.ex. mat, bensin, bank, telefoni, elektricitet och kläder. Och vill man omsätta tipset i aktier så varför inte Axfood, Statoil, Swedbank, Tele2, Fortum och H&M? Det skulle ge en ganska stabil och defensiv portfölj med en fin direktavkastning.
Vill man ändå hänga med i svängen och pruta så mycket man kan på sina bolån föreslår jag att man har koll på såväl Riksbankens reporänta som STIBOR (räntan som bankerna betalar när de lånar av varandra). Båda dessa följer man enklast på Riksbankens hemsida via denna länk: http://www.riksbank.se/sv/Rantor-och-valutakurser/
Från denna sida kan ni även söka historiska data för t.ex. 3mån STIBOR vilket kan ge er en fingervisning om hur den rabatt ni en gång förhandlade er till står sig i dagsläget och om det är dags att ringa sin kontaktperson eller inte. Risken är dock överhängande att det snarare är dags att ringa än att inte ringa.
Aktievinst.se 
Knaff said:
Om vi tänker oss att STIBOR rört sig med 25 punkter sen man förhandlade senast, är det då rimligt att anta att man ska få 25 punkter rabatt , eller finns det någon särskild marginal mellan förändringen utav STIBOR gentemot förändringen utav bankräntan?
Aktievinst said:
Hej Knaff, förmodligen inte. Dock är det inte lätt att ge ett bra svar på detta, men i princip kan man väl som utgångspunkt göra följande enkla antaganden:
1. Banken lånar upp pengarna till interbankmarknadsräntorna (inte sant då de förmodligen lånar på längre löptider, men här är vi ändå bara intresserade av relativa tal).
2. Du förhandlar till dig en ränta av banken, låt säga X %.
Nu kan du lätt räkna fram hur mycket banken tjänar på att ha dig som kund (ditt lån multiplicerat med mellanskillnaden mellan STIBOR och X). Denna vinst bör ju i teorin inte förändras över tid, i alla fall inte speciellt mycket.
Några snabba slutsatser av detta blir att man tjänar på att förhandla ofta när räntorna stiger, i alla fall om ens rabatt grundar sig på ett visst antal punkter i förhållande till listpriset. Sjunker räntorna kan det tvärtom vara lönsamt att förhandla bra och sedan sitta still om man fått ett löfte om att en viss rabatt skall gälla i t.ex. 12 månader.
Slutklämmen blir alltså att se till att rabatten alltid gäller i minst 12 månader om räntorna är på väg ner och snarare ha kortare löptider om räntorna är på väg upp.
Sen kan jag också tillägga att jag minns att Anders Borg tycker att bankernas påslag borde ligga på ungefär samma nivå som skillnaden mellan reporäntan och STIBOR, men så bra lyckas nog ingen av oss förhandla…