Som de flesta vet är det inte ovanligt att en större nedgång på börsen följs av flera tillfälliga uppgångar. Det förklaras väl framförallt av att det vid något tillfälle är så att optimisterna tar överhanden och hoppas att vändningen snart skall vara här. Tjurar brukar man beteckna optimister som tror på uppgång (kanske för att det står en stor tjur utanför Wall Street) medan de som tror på nedgång brukar liknas vid björnar. Lite populistiskt kan man således kalla en avbruten nedgång, som visar sig högst tillfällig, för “tjurfälla”.

Jag har många gånger på sistone skrivit att jag tycker att återhämtningen gått lite väl snabbt. Jag menar då inte att det stigit för mycket på kort tid, att kurvan varit för brant uppåt, utan att det ligger lite för tidigt på tidsaxeln. Det kvarstår så otroligt många problem att lösas att det har känt onaturligt att uppgången skulle vara här redan. Å andra sidan måste man ha klart för sig att börsen alltid kommer att vara den marknadsplats som vänder före alla andra.

Problemen i Italien har varit extrema och den politiska situationen i hela sydeuropa börjar likna den som en gång gav upphov till uttrycket “Polsk Riksdag”. Dvs absolut ingen ordning. Börserna har återhämtat sig på grund av att man  bytt regeringsmän, men det är ju inte enbart där problemet suttit. Problemet är ju att länderna dras med extremt låg tillväxt samtidigt som underskotten i de statliga finanserna ständigt ökar. Hur ska man då betala av på lånen, eller åtminstone komma i balans?

Fortfarande har inte några som helst konkreta åtgärder tagits för att stävja problemet. Det enda som finns är en plan till en plan, som ZeroHedge så insiktsfullt uttrycker det.

Det talas ideligen om EFSF, men där finns inte mycket pengar. Via förträffliga ZeroHedge kunde vi häromdagen läsa om hur EFSF är tänkt att byggas upp: nämligen genom att länder som Spanien och Italien är med och bidrar till dess buffert. Men kom igen? Vem har kommit på denna briljanta plan som säger att länder som behöver ekonomisk hjälp först ska skicka in stora summor i en gemensam räddningsfond? Och än mer relevant: hur kan börsen stiga på beskedet? Fortfarande har inte ett enda land eller stor bank drabbats speciellt hårt av de planerade nedskrivningarna i Grekland, och det är ju som bekant ett av de mindre problemen. Italien och Spanien betalar nu lika höga räntor som Grekland gjorde när problemen uppdagades, och värre tycks det bli för varje dag.

Jag hoppas jag hade rätt när jag häromdagen siade om att vi kanske slipper se de värsta “krascherna” igen, men en nedgång, om än något utdragen, kan ju knappast uteslutas.

Jag kikar, min vana trogen, lite extra noga på Swedbank och Volvo. Den senaste tiden kan man säga att Swedbank varit en betydligt starkare aktie att hålla i än Volvo. Den har inte bara rasat mindre, utan även återhämtat sig betydligt bättre och snabbare. Fortfarande betalas Swedbank till över 85 kr medan Volvo är nere på 75 kr. Medan intjäningen för Swedbank är ganska stabil, åtminstone på de lokala marknaderna (Sverige) så finns orosmoln av helt annan karaktär för Volvo. Blir det en global kreditstrypning så kommer orderingången att få sig en rejäl törn. Därav ganska logiskt att Volvo också tar mest stryk och säkert kommer fortsätta göra så sålänge ränteläget i sydeuropa fortsätter att eskalera.

Den som köper på sig aktier i utspridda skurar får kanske tillfälle att köpa mer aktier riktigt billigt snart igen.