Givet hur fruktansvärt mycket som står på spel i greklandsdramat, samt det faktum att Italien kontinuerligt visar nya svaghetstecken tycker jag börsen står emot ganska väl. Att den i går steg 2% på ganska mediokra nyheter tyder på att det kanske finns ett uppdämt behov av optimism på börsen. Samtidigt når Italienska statspapper all-time-high i räntenivåer. 10-åringen ligger på 6.25% vilket nog de allra flesta är överrens om är en ohållbart hög nivå för Italien.

Rätt och riktigt är nog att börsen ska ner lite till fram till det att man bättre vet utgången av greklandsdramat. Skulle det bli så att Grekland väljer att lämna EMU, vilket jag inte ser som ett huvudscenario, skulle det orsaka förödande förluster för banksystemet. Enda glädjeämnet kunde kanske vara att det på riktigt vis kanske utlöser de CDS:er som är tecknade. Just nu verkar ju den “frivillilga” nedskrivningen medföra att dessa CDS:er inte utlöses. Å andra sidan, vad är sannolikheten att motparten för dessa CDS:er faktiskt står pall i stormen och kan utbetala det som utbetalas skall?

Jag låter det vara osagt. Mycket står åter på spel och för den som siar om framtidens utveckling på börsen tycks det åter vara dags att låta makro styra och inte fundamental företagsvärdering.

Jag tycker Göran Persson sa en ganska bra sak på nyheterna i går. Han sa något i stil med att det hela har sin upprinnelse i att både Tyskland och Frankrike från början brutit EMU’s överrenskommelser, och att det sedan dess urholkat moralen i att hålla sig till paktens överrenskommelser. Även om Grekland uppenbarligen fifflat ganska rejält med siffrorna så ligger det något i resonemanget.

Dramat går  vidare…