Det är på ett sätt ganska intressant att se utvecklingen på börsen. På sistone har det varit enormt mycket svårtolkad information som kommit från alla håll och kanter beträffande precis allt från grekisk default till kinesisk kraschlandning.

Jag pratade nyligen med några närstående som undrade varför börsen rasar som den gör. Vid det här laget borde väl ändå det mesta vara inprisat i kurserna? Det kan man förstås trycka, men sanningen är att det kan bli ohyggligt mycket värre också, och det är det som de svaga händerna på aktiemarknaden nu börjar bli rädda för.

Sålänge tongångarna från EU och ECB, samt Grekland, gör gällande att man jobbar intensivt för att lösa situationen så köper man sig tid. Denna tid är naturligtvis till för att under ordnade former kunna släppa nyheten om greklands skuldnedskrivning. Man har lärt sig läxan från Lehman vars konkurs kom som en chock för marknaden, och marknaden uppskattar inte chocker om det inte är positiva vinstchocker vill säga.

Just nu påstår sig alla inblandade parter klara en grekisk kollaps. Sanningen är dock att vi dödliga utan insyn i banksystemet inte har en aning om huruvida detta är sant eller inte. Det som kan konstateras är dock att fler och fler börjar ropa på att det är dags att rekapitalisera hel banksektorn i EU. De svenska bankerna kommer dock klara sig från detta ett bra tag till.

Det stora dilemmat för bankerna är dock att möjligheten att skjuta på sanningen i det närmaste förintas i samband med en grekisk kollaps. När väl Grekland faller kommer alla kort att läggas på bordet, och då kanske inte de franska bankerna är fullt så solventa som de låter påskina. Om Lehman Brothers var en stor bank i USA så var den en mycket liten spelare i jämförelse med BNP Paripas, Credit Agricole etc etc. De franska bankerna utgör några av världens absolut största.

Jag kan inte svara för om det är sant att de franska bankernas balansräkningar skulle kunna försätta dem i konkurs om värdet på deras statspapper halverades, men sannolikheten är nog mycket hög. Nu är Grekland bara en liten del av balansräkningen, men marknaden har förmågan att få det markaden vill ha. Så vill man även se Itailien i svårigheter så blir det nog också så. Både Italien, Portugal och Spanien betalar i dag skyhöga räntor i förhållande till de historiska snitten, och inte heller dessa länder kommer att klara av detta i längden.

Den enda räddningen tycks vara två förslag, dels att EMU-länderna börjar ge ut euroobligationer och dels att ECB sätter igång sedelpressarna och köper upp bankskulder. Det sistnämnda är dock ett riktigt skitförslag som bara vältrar över skuldbördan på övriga skattebetalare inom EU. Det första är å andra sidan ett hårt slag för länder som Tyskland med goda finanser och låg upplåningskostnad. Givet den kritik som Merkel redan nu stöter på tror jag det blir väldigt svårt för tyska folket att acceptera en euroobligation oavsett det faktum att Tyskland är ett av de länder som tjänat allra mest på euron.

Svenska 10-åriga räntan har åter nosat på årslägsta kring 1.62%. Man måste förstå att räntesatser som dessa är fullständigt absurda och vittnar om något på det finansiella kaos som hotar att stå runt dörren.

En annan effekt av flykten till “säkra” tillgångar är det faktum att vissa valutor börjar ta sig oanat starka proportioner. Vi har sett både Schweitz och Japan intervenera kraftigt på sina valutor. Sverige har inte behövt göra det eftersom kronan märkligt nog ser ut att tappa mot t.ex. dollarn. Det sistnämna är förstås ett skämt i sig, men visar åter på hur psykologisk marknaden är när den hellre vill ha dollar än kronor. Möjligen kan den dåliga likviditeten i kronan ställa till det. För några andra förklaringar till en dollar på nämrare 7 kr kan jag inte se.

Tyvärr går det inte att binda om sitt bolån till en annan valuta än den svenska. Detta beror på att bankerna vill ha lånen i samma valuta som säkerheterna står utfärdade i. Annars hade detta varit ett fantastiskt sätt att minska sitt bolån med tiden.

Jag kommer i ett annat inlägg reflekera lite kring rådande råvarupriser.