Utdelning – Aktieägarnas rättighet

På DI-debatt skrivs idag en mycket matnyttig artikel som jag tycker sätter fingret på ett stort problem i samhället. I många fall anses utdelningar vara något “fult” och nästan smutsigt. Det är som att man vill visa hur giriga alla aktieägare, medan det de facto, i praktiken, är aktieägarnas fulla rättighet att kräva både avkastning och utdelningar. Jag har skrivit mycket om detta tidigare. Huvudargumentet som jag tror att många missar är att man som aktieägare faktiskt är delägare i ett företag. Det ligger i sakens natur att då försöka tjäna så mycket pengar man bara kan genom detta. Som aktieägare bidrar man i mångt och väldigt mycket till hela samhällets överlevnad. Utan aktieägarkapital skulle samhället rasa fortare än kvickt, det kan jag lova. Att man då höjer utdelningarna när möjlighet ges är inte heller mer än rätt. Det är ju trots allt dina och mina pengar. Ingen annan borde lägga sig i detta. Om de inte gillar utdelningarna så får de väl köpa någon annans produkter.

Artikeln i Di läser ni här.

Analys – Tele2

Jag tänkte nu göra den analys jag så länge har pratat om, utan att leverera. Min serie om utdelningsinvestering är inte avslutad ännu, men det kan vara passande med en analys ändå. I min analys kommer jag utgå från den modell jag staplade upp i tidigare inlägg, dvs som följer:

1. Förstå verksamheten
I princip tycker jag det är lätt att förstå sig på Tele2. Det är inget komplicerat teknikbolag utan snarare en ganska vanlig operatör som använder sig av både beprövad och ny teknik. Eftersom de inte står för utvecklingen av tekniken behöver de endast köpa in den teknik som känns relevant för respektive region. T.ex. vill nordbor ha snabb datatrafik (3G och 4G) medan många regioner i Ryssland nöjer sig med GPRS (2G). Tele2 erbjuder såväl fast telefoni som bredband i både fast och mobil version. De riktar sig till både privatpersoner och företag.

Poängen är i alla fall att de allra flesta av oss förstår vad Tele2 håller på med.

 

2. Företagets styrkor/svagheter

Geografi
Tele2 finns i dag i norden, Ryssland, Baltikum, Kroatien, Kazakstan och Österrike. Det finns kanske fler länder som borde nämnas. Men dessa räcker för att visa på den både relativa spridningen av verksamheten men också koncentrationen till vår relativa närhet. Detta kan förstås innebära såväl fördelar som nackdelar. Det måste anses vara en fördel att finnas på många geografiskt spridda områden samtidigt som det kan vara en nackdel att vara så koncenterade till euorpa och dess närhet när det nu ser ut som om det är tillväxtländerna som kommer att dra det stora loket framåt.

Teknik
Jag ser det som en stor fördel att teleoperatören inte behöver forska och utveckla den teknik man sedan säljer vidare. Istället kan man erbjuda befintlig teknik som någon annan tagit fram. Dessutom kan man välja att använda sig av äldre teknik som fungerar utmärkt i de regioner där kunderna inte har större krav. Implementationskostnaderna minskar sedan betydligt från de första länderna med den senaste tekniken till de sista länderna med den äldsta tekniken.

Kunder
Med så spridd geografisk verksamhet blir förstås intäkterna ganska olika också. Tele2 har en affärsmodell som i princip går ut på att alltid erbjuda kunden det billigaste alternativet. På utvecklade marknader innebär detta förstås marginalpress, medan man kan försvara relativt höga marginaler i mindre utvecklade regioner. Att alltid erbjuda lägsta pris gör förstås att man prispressas från alla håll och kanter av andra konkurrenter.

Kontor
Tele2 gör i dagarna reklam för att finnas/säljas i över 19.000 lokala kiosker och tidningsbud. Man har således inga dyra konceptbutiker och dylikt.

Konjunkturkänslighet
Tele2 är inte helt opåverkade av konjunkturen. Efter att ha kikat på ett antal årsredovisningar ser man spår av både it-krasch och finanskris. Däremot kan de hack som syns också relateras till en del digra investeringar som sammanfallit med de dåliga åren. Till stor del kan det säkert synas på företagsabbonemangen om det varit krisår eller inte. På det stora hela skulle jag kalla Tele2 för ett klart mindre konjunkturkänsligt företag.

På det stora hela tycker jag inte att Tele2 har några enorma fördelar gentemot någon annan. Alla använder samma teknik och i princip samma koncept, men Tele2 försöker bygga lite mer volym än övriga. Möjligen har de en liten konkurrensfördel genom att ständigt försöka erbjuda lägre priser. Många av oss väljer trots allt det som är billigast av två nästan lika bra produkter.

 

3. Ledningen och ägarstrukturen

Största ägare med 28% av kapitalet och 37% av rösterna är Kinnevik. Därefter finns i princip bara fonder, alla med klart mindre än 5% av vare sig kapitalet eller rösterna. Man kan således säga att Kinnevik styr. Detta känns också väldigt tryggt. Personligen förknippar jag stenbeckssfären med entreprenöranda. Visserligen inte lika strängt styrda som t.ex. investor, men det har ju också visat sig vara en enorm fördel nu när tillväxtländerna har dragit iväg så pass mycket som de gjort.

Jag tycker själv att Christina Stenbeck ger ett proffsigt intryck, liksom Mia Brunell (VD för Kinnevik). De båda verkar ha huvudet på skaft och inte göra allt för förhastade affärer. Kinnevik är dessutom god för att skjuta in kapital i företaget om sådant, mot all förmodan, skulle behövas.

På det stora hela känner jag mig helt nöjd med ledningen.

 

4. Direktavkastning

Nu börjar det intressanta. Jag gillar siffror och det är ungefär vid denna punkt som de “mjuka” värdena upphör och siffrorna får ta över.

Eftersom jag är en lat slöfock som inte orkar ta fram exakta datum för avstämningsdagarna klipper jag istället stängningskurserna direkt från årsredovisningarna, och då blir det per den 31:a december, året innan, och inte avstämningsdagen. Men det kan kvitta. För den regelrätta får vi alltså låtsas att vi köper aktierna den 1:a januari varje år, vilket kan vara en nog så intressant jämförelse.

Tele2 har som uttalat finansiellt mål att dela ut en progressiv ordinarie utdelning, dvs ständigt ökande ordinarie utdelning. Detta är något som utdelningsinvesterare verkligen gillar.

Direktavkastningen har de senaste 7 åren ökat från 1.92 kr till imponerande 6 kr. I genomsnitt har man höjt utdelningen med 26.4% per år, vilket är fantastiskt bra resultat. Utdelningshöjningarna har dock varit ganska osymetriska där höjningen mellan 2006-2007 utgjorde över 77%. För att vara ett bolag som uttalat sig om att ständigt öka utdelningen från ett år till ett annat är det fantastiskt att våga höja den ordinarie utdelningen med så mycket ett enskilt år. Nästan så att varningsklockorna ringer, men bara nästan. Med allt detta positiva skall också nämnas att direktavkastningen procentuellt sätt varierat ganska kraftigt men får ett snitt på lite över 3%, vilket är helt ok (långt över medel) för ett bolag som växer relativt kraftigt.

Nu till något minst lika viktigt vad gäller Tele2. Bolaget har nämligen en förmåga att leverera extra utdelningar. Många bolag som delar ut pengar, och liksom Tele2, har som målsättning att stadigt öka sin utdelning, väljer att ge en måttlig ordinarie ökning medan överskjutande medel delas ut som “extrautdelning”. På så sätt ingår inte den summan i det som bolaget skall överträffa nästkommande år. I Tele2 fall har man de senaste sju åren snittat en extrautdelning på hela 4.65 kr/år, vilket faktiskt ligger över snittet för den ordinarie utdelningen. Å andra sidan präglas denna siffra av den extrema extrautdelning som bolaget ger för 2010 på 21 kr. Samtidigt, för snittets skull, gavs ingen extrautdelning alls för 2005 och 2006.

Lägger man ihop ordinarie utdelning med extrautdelningen får man en genomsnittlig direktavkastning på 6.8%/år – fantastiskt bra för ett tillväxtbolag. Tar man bort det bästa och sämsta året får man fortfarande fina 5.3% i snitt över de 7 senaste åren.

 

5. Utdelningsandelen

Tele2 skriver i sin senaste bokslutskommuniké:

Tele2s avsikt är att betala en ordinarie utdelning som är progressivtökande. Den ordinarie utdelningen skall utgöra 50 procent eller merav årets resultat exklusive poster av engångskaraktär. Extra utdelningoch återköp av Tele2s egna aktier kommer att genomföras närden förväntade totala avkastningen till aktieägarna bedöms varastörre än vad som kan uppnås om kapitalet investeras inom koncernensoperativa verksamheter eller vid förvärv av tillgångar sommöter Tele2s finansiella krav.

Som utdelningsinvesterare bör man leta efter bolag som delar ut mindre än 50% av vinsten. Skälet är att det ger bolaget en buffert att fortsätta höja sin utdelning även i mindre goda tider då företag kanske inte tjänar lika mycket. I vissa fall, som i t.ex. H&M fall, behövs det dock väldigt lite kapital för att finansiera den tillväxt som bolaget eftersträvar. Tele2 gör tydligen en liknande bedömning. Jag kan tycka att 50% låter som en rimlig nivå att hålla sig kring. Varför man skriver “50% eller mer” vet jag inte. Det är lite diffust och lämnar dessutom mer utrymme för besvikelser under svagare år då man kanske inte kan leva upp till sitt åtagande. I närtid ser dock detta inte ut att vara några som helst hinder.

 

6. Utvecklingen av direktavkastningen

I min iver har jag förstås redan avslöjat att bolaget höjt ordinarie utdelning med imponerande 26.4% per år de senaste 7 åren. Det skall dock poängteras att detta har skett med stor volatilitet. I ett par år på raken har aktieägarna faktiskt fått nöja sig med blygsammare 5% i ökning.

Givet att bolaget behåller sin utdelningspolicy och givet att man för 2010 tjänade över 14 kr/aktie kommer man ganska enkelt kunna räkna hem minst 7 kr i utdelning för 2011. Räknat på dagens kurs, 146 kr, får jag en direktavkastning nästa år på minst 7/119 = 5.9%. Väldigt lockande. Dessutom innebär det en utdelningsökning på minst 17%.

 

7. Vinsttillväxt (försäljningstillväxt, tillväxttakt)

Omsättningen för Tele2 har helt klart planat ut. Den var ganska kraftigt stigande för 7 år sedan, men är sedan 4 år tillbaka relativt plan. Dock har kundtillströmningen fortsatt och marginalerna förbättrats vilket har gjort att vinsten de senaste 7 åren har fördubblats. Min gissning är att det är här som analytikerna börjar dra i bromsen och vilket kanske kan förklara varför kursen inte sprungit iväg det senaste året. Man anar kanske att tillväxten håller på att tryta i framförallt Ryssland. Som investerare gäller det att gå lite på magkänsla för att avgöra om detta är allvarligt eller inte. Min egen känsla säger mig att tillväxten förmodligen bara pausat lite. Som tur är lyckas man hålla goda marginaler vilket får vinsterna att fortsätta stiga.

Ryssland har varit den stora tillväxtmotorn för Tele2, och fortsätter också växa om än i långsammare takt. I Ryssland krävs att man först har licens för en viss region för att kunna bedriva operatörsverksamhet. Tele2 har idag 37 sådana licenser och täcker därmed ca 61 miljoner invånare (av ca 142 miljoner). Licenserna är kostsamma, men fortsätter man köpa dessa får man också större marknader att växa på. Detta är precis vad Tele2 skriver att de kommer att göra. Såvitt jag förstår kan dessa licenser bara köpas när de väl erbjuds till försäljning. Eftersom detta inte är en kontinuerlig process kan hack i tillväxten förekomma. Samtidigt ska man veta att Tele2 adderade 4 miljoner nya kunder i Ryssland under 2010 (från 16 miljoner kunder till 20 miljoner kunder). Med totalt ca 31 miljoner kunder utgör således den ryska marknaden tyngdpunkten för Tele2. Glädjande nog har ledningen höjt marginalmålen i Ryssland från 34-37% till 36-39% (EBITDA).

Den stora pressen på tillväxten ser alltså ut att komma från de mer mogna marknaderna. Förmodligen kommer denna trend att bestå, men sannolikt kan man med nya smart-phone-erbjudanden skapa högre marginaler i åtminstone ett par år till även på dessa marknader. Förr eller senare vill alla ha svindyra mobiler, och det är först då som priserna kommer att pressas signifikant även på dessa.

På det stora hela är jag inte orolig för tillväxten för bolaget. Självklart innebär tyngdpunkten i Ryssland vissa risker, men också stora möjligheter. Jag skulle gärna se att man gick in i fler tillväxtländer, och kanske gör man också det på sikt. Med Kinnevik som storägare i Millicom kan det bli grusade planer i och med att man förmodligen inte vill konkurrera ut sig själv, och kanske är ett samgående de båda emellan ganska realistiskt om 5-10 år. På kort sikt skall man inte räkna med detta.

 

8.  P/E-talet

Det är alltid intressant att räkna på P/E-talet för att se om en aktie är förhållande vis dyr eller billig relativt andra konkurrenter i samma bransch. Dock tänker jag här nöja mig med att bara konstatera att P/E för 2010 ligger på 10 och för 2011 på 8 (beräknas på 146-27 kr samt bibehållen vinst). Det mesta tyder alltså på att P/E för 2011 är ännu lägre räknat på dagens kurs. Snittet på börsen ligger historiskt på ca 12.5.

 

SUMMERING
Utan att vara en guru på telekomaktier tycker jag Tele2 ser ohyggligt intressant ut ur ett utdelningsperspektiv. Blotta faktumet att man ser ut att kunna dela ut minst 7 kr/aktie kommande år, samt 27 kr för 2010 gör att aktien har en enorm kudde att landa på vid skakigheter på börsen. Bolaget verkar dessutom på en relativt konjunkturokänslig marknad som gör att vinsterna bör kunna hålla i sig på minst bibehållen nivå. I den mån bolaget inte kan nå en avkastning på minst 20% av sysselsatt kapital kommer man dela ut pengarna till aktieägarna vilket gör att vi som ägare får fria händer att investera pengarna efter eget huvud.

Givet den turbulens som råder på marknaden idag och givet att jag inte tror att euro-problemen och PIIGS-länderna är på väg ut ur krisen ännu tror jag att Tele2 kan bli en bra aktie i portföljen. Inte nog med att den bör kunna hålla jämn takt med index enbart med hänseende till kursen, den bör även kunna generera pengar i handen om börsen blir väldigt billig framöver, vilket man faktiskt skall hålla i åtanke att den kan bli. Senaste tidens uppgång tycker jag är välförtjänt och lättmotiverad. Redan idag handlas Tele2 till ett mycket attraktivt P/E-tal och det mesta talar för att den handlas till ett väldigt lågt P/E för 2011.

Den senaste tiden när det har varit extra skakigt på börsen har Tele2 inte rört sig så mycket åt något håll. Jag tror det beror på den ökade likviditeten i marknaden både under och strax efter rapport. Jag tror själv att aktien har ett visst stöd i det att man delar ut väldigt mycket pengar i år. Skulle kursen sjunka mycket mer skulle utdelningen i sig bli mycket attraktiv för många. Inte bara är Tele2 ett mycket välskött bolag med bra ledning, man kan också få en hög med pengar att investera i annat om börsen skulle falla.

Hur det än bär sig kommer Tele2 att generera både vinster och utdelningar framöver. Den dag bolaget inte växer väldigt mycket tror jag att man blir uppköpta. Dessutom finns det alltid konsolideringsmöjligheter i denna sektor.

Detta var “my 5 cents” om Tele2.

Jag kan också nämna att jag själv har en betydande post i Tele2.

De första analyserna

Nu har tipsen på analysobjekt haglat in och jag tror jag fått ihop en bra lista och en bra start. Förvånansvärt nog är det ingen som bett om H&M, men jag antar att det beror på att det är så många andra som analyserat detta bolag redan, vilket också är skälet till att jag ändå inte hade tänkt analysera bolaget. Dock måste jag bara påpeka att det i dagsläget ser ut att vara en av de mer attraktiva utdelningsaktierna man kan köpa på LargeCap.

Med detta sagt kommer jag att analysera bolagen i följande ordning:

Tele2
Svolder
Skanska
Hexagon
Industrivärden
Handelsbanken

Skälet till att Industrivärden och Handelsbanken hamnar relativt långt ner är att även dessa blivit analyserade ganska nyligen av andra duktiga bloggare. Kolla t.ex. Lundaluppens blogg (se länk till höger i denna blogg)

Jag skall snart ha semester och då blir det inte mycket analyserat, men jag skall verkligen försöka få analysen av Tele2 gjord innan dess.

Riksbankens räntepolitik

Nu vill jag i princip inte upprepa vad alla andra bloggare redan skrivit om, men några korta ord förtjänar det ändå. Riksbankens senaste höjningar har kanske inte förvånat någon, de har varit väntade och jag tycker nog de har varit av godo för att stävja den ökande skuldbördan på de svenska hushållen. Faktum är att bolånetagarna idag lånar så fruktansvärt mycket pengar att det ter sig humoristiskt att tro att svenska folket som helhet skulle kunna vara skuldfria någon gång i sin livstid. Det enda man kan hoppas på är att bostadspriserna håller i sig så att man, när man blir äldre, kan dumpa över delar av sina skulder på någon annan medan man själv flyttar till något mindre eller billigare och då gör sig skuldfri.

Visserligen behöver man knappast ha som mål att alla ska kunna bli helt skuldfria. Liten mängd lån kan rent av vara av godo. Men principen är fel. Duktiga bloggare har visat att bopriserna i t.ex. Tyskland är klart lägre i förhållande till disponibel inkomst än i Sverige. Hur kommer sig då detta när en tysk arbetares köpkraft de facto är betydligt högre än en likvärdig svensk? Förklaringen är enkel: I tyskland får man inte låna lika lättvindigt som i Sverige, man måste dessutom amortera en del av sina lån. Jag tycker det vore befogat att kräva att man vid pensionsålder skall ha amorterat ner sina lån till ca 65% av det dåvarande marknadsvärdet. Kanske stiger priserna så mycket från dagens nivåer att man kan tro att det löser sig själv, eller så stiger de maximalt i samma takt som ekonomin i övrigt.

Problematiken uppstår för mig i och med Riksbankens inflationsstyrda mål. Denna är helt målstyrd kring KPI, Konsumntprisindex, som är ett mått på hur vanliga och för oss nödvändiga livsmedel, råvaror och sällansköpsvaror utvecklas i pris. Sann inflation hänger enbart ihop med penningmängden i ett system. Trycker man upp nya pengar minskar värdet på de befintliga etc.

Situationen idag är dock att råvaror, el-priser och bopriser har drivits upp markant utan att nya pengar har tillförts systemet. Detta ger en ökad KPI som Riksbanken alltså “måste” stävja. problemet är att höjda räntor gör det betydligt svårare för svenska företag att konkurrera med utländska företag när villkoren för att driva svensk rörelse blir mycket dyrare än i omvärlden. Detta är precis vad som håller på att ske. Med tanke på försvagningen av USD som varit, och den som sannerligen komma skall, blir detta en extremt svår nöt för de svenska exportföretagen att lösa. Just ny tyder ganska mycket på att vi kommer att se ökad press på marginaler. Samtliga verkstadsbolag som rapporterat i Q4 har redan vittnat om detta. Det som tog oss ur krisen snabbare än omvärlden är nu på väg att stjälpa oss.

I dagsläget är det ingen panik, men min stora fråga är om Riksbanken verkligen kan hålla sin räntebaneprognos för framtiden. Jag ser ingen som helst ljusning för vare sig USD eller Euron, och att då fortsätta höja priserna kommer att skapa arbetslöset på hemmaplan när storföretagen drar i svångremmen igen. I förlängningen kan ökad arbetslöshet verkligen få huspriserna att braka ihop. I förlängningen kan sjunkande priser utlösa panik. Se bara hur folk beteer sig på börsen där man verkligen borde vara vana vid svängningar. Vad tror ni händer om gemeneman får för sig att de håller på att gå i personlig konkurs och dessutom bli arbetslösa på kuppen?

Jag tor inte på några husbubblor. En sättning med upp till 30% skulle jag inte heller se som en krasch, bara en dipp, vinsthemtagning eller naturlig svängning. Krasch får vi när situationen börjar likna den på Irland, och dit är det mycket långt kvar.

Kontentan blir att jag inte tror Riksbanken kan fortsätta med sina prognostiserade räntehöjningar.

Idag läser jag krav från Stefan Ingves om att bankernas ägare borde sänka sina avkastningskrav. Jo tjena! Lycka till… Det enda som kan få avkastningskraven att sjunka är att alternativet blir obehagligare för alla, dvs att systemet håller på att gå omkull. Än så länge har vi en bit kvar. Många klarar av betydligt högre räntor.

Vems är ansvaret? Jag kan tycka att politikerna, faktiskt också media, vältrar över för mycket på Riksbanken. Ytterst är det information till varje individ som rår på detta problem. Politikerna, Riksbanken, Finansinspektionen har ett gemensamt ansvar. Nu har de skapat en betydligt dyrare miljö för bankerna att leva i och det är naturligt för bankerna att vältra över kostnaderna på kunderna. Så funkar det i princip alla branscher. Särskilt de där höjda priser har lite påverkan på kunderna. Jämför t.ex. tobak och alkohol. Skillnaden i detta fall är att det finns ett tak för vad samhället klarar. Var det taket går är det ingen som vet.

Men som sagt, höjda räntor har redan fått folk att förstå att det inte går att låna hur mycket som helst. Samtidigt är räntenivåerna fortfarande så låga som man kan förvänta sig under en lågkonjunktur, så företagen borde också klara sig. Kanske är vi därför vid en rimlig nivå redan nu, givet hur omvärlden ser ut just nu.

Avslutningsvis kan man alltid köpa aktier i de bolag man irriterar sig mest på. Den som köper aktier i el-producenter, livsmedel, energi och bank bör få större återbäring än vad prishöjningarna kostar. I synnhert som konsumenternas förbrukning av desamma lär kvarstå på samma nivåer som tidigare.

Råvaruproducenterna har förstått att de kan börja ta riktigt bra betalt för sina ändliga resurser, och vi har nog bara sett början på utvecklingen.

Utdelningsinvestering – Del4

Jag kan förstås skylla på förkylningar, tidsbrist och så en bihåleinflammation, men några av läsarna verkar kräva mer av mig… Med rätta! Jag har förvisso dragit ner på skrivartakten, men någon måtta får det vara. Jo, jag har en sak till att skylla på. Häromdagen gjorde jag en av mina längre analyser någonsin av Tele2. Denna skrev jag på min iPad, och fick då uppleva en app-krasch, som faktiskt händer allt som oftast. Mer ofta sker det definitivt med min wordpress-app. Så ofta att jag tänker skriva i ett annat program och sedan köra copy/paste hädanefter. Nog om detta, det duger säkert inte som förklaringar till en kräsen publik i alla fall.

Detta inlägg skall åter handla om utdelningsinvestering och mer specifikt analysen av sådan aktier. Något jag kommit fram till är att utdelningsinvestering är ett av de absolut bästa sätten att investera sina pengar i. Varför?

Dels är aktier som har press på sig att hela tiden dela ut högre summor ofta mer välskötta. Taktiken i sig kräver rejäl ordning på balansräkningen, framtidstänk, struktur och noggrann planering. Ej heller har ett sådant bolag råd med chansningar och stora risker. Faktum är att det finns otroligt många utdelningsinvesterare enbart lever på sina utdelningar. Så många att bolagen själva inser att de lockar till sig en mycket trogen ägarkrets genom att ständigt leverera utdelning till dem. Utdelningen kan sedan ses som belöning för att ägaren helt enkelt hållt vid aktien. Hur svårt kan det vara? Tja, ser man på hysterin kring snabb avkastning så är det lätt att förstå att den här typen av investering inte lockar den yngre publiken. Men fråga din pappa, morfar eller farfar, och varför inte moster och mormor också, hur de väljer att investera sina pengar. De allra flesta väljer, liksom min farfar, stora, trygga stabila bolag som har för vana att ständigt dela ut pengar till sina ägare. Dessa pengar kan sedan utgöra ett tillskott till den ordinarie förvärvsinkomsten, hur liten den än är, eller rent av utgöra hela inkomsten på äldre dagar. Detta utan att du som ägare behöver lyfta ett finger.

I förra delen om utdelningsinvestering visade jag med ett bra exempel på hur viktigt det är att spara pengar, att börja med detta i tid och att framförallt aldrig förlora pengar. Ingen kan dock investera pengar och säga att man aldrig kommer att förlora pengar. Så vilka bolag ska man då välja? För att svara på detta kan man förstås göra bolagsanalyser på börsens alla bolag, men det tar för lång tid. Dessutom finns det mängder av analyser att tillgå redan, så det är bara att söka upp dem och läsa. Själv tycker jag det vore bekvämt om någon ville sammanställa en lista över de bolag som inte bara delat ut pengar minst 10 år på raken, utan gärna med höjda utdelningar varje år. Om listan verkligen var komplett skulle den vara värdefull. Jag orkar inte göra detta, utan nöjer mig med att analysera enskilda bolag när andan faller på och när jag tror att jag har ett “case” på gång.

Ni som läst denna blogg länge vet att jag gick all-in i Swedbank under en tid. Skälet till detta var inte den enorma kursstegringen som följde, utan övertygelsen om att bolaget en gång skulle vara så solitt att det kunde börja dela ut pengar igen. Jag kom i min analys fram till: OM, och det skall sägas OM, inte banken gick omkull så skulle den med största sannolikhet kunna dela ut pengar på ca 5 års sikt. Sett till att hela baltikum skulle rinna ut i Östersjön fick jag ändå ihop att man skulle kunna dela ut 5 kr/aktie enbart baserat på den svenska verksamheten. Om så skulle bli fallet, så skulle jag inom fem års utdelning, dvs inom 10 år från investeringsdagen, i princip ha fått alla aktier gratis av banken. Vad är då vitsen med detta? Delar man inte ut pengarna så finns väl värdet kvar i aktien? Jo, så är det förstås. Men med pengar i handen kan man göra annat, samtidigt som man förhoppningsvis får lika mycket nya pengar i handen nästa år. Med utdelningar följer möjlighet till konsumption utan att sälja aktier. Att köpa nya aktier för pengarna är förstås också konsumption.

De bolag som jag finner har de bästa förutsättningarna för att ständigt kunna leverera utdelning är de bolag som har försäljning i sektorer som inte påverkas lika mycket av konjunkturen som de mer cykliska bolagen. Hit hör till exempel livsmedel, kläder, förbrukningsartiklar, telekom och en del annat. Kort och gott allt som vi människor ständigt behöver, eller tror oss behöva. De allra flesta känner förstås till Buffet och det är bara att se vilka bolag han har så förstår ni precis vad jag menar. Coca-Cola, Proctor and Gamble, ColgatePalmolive, Bank osv osv. Dessa bolag finns på många olika marknader, inte minst tillväxtmarknaderna, de har starka varumärken i korgen och de har enormt specialiserade distributionskanaler som gör det svårt för konkurrenterna att ta efter. Jämför Buffets “moat”.

Nu är det förstås inte lätt att hitta så många liknande bolag, i synnerhet inte i dagens klimat när man kanske inte vill köpa utländska bolag i USD för svenska kronor. Men det beror förstås på vad man tror om framtiden för USD.

I Sverige finns det inte många liknande bolag. Några jag direkt kommer att tänka på är HM, Handelsbanken, Tele2, investmentbolagen etc. De allra flesta av dessa kommer inte i närheten av ständigt höjda utdelningar de senaste 25 åren. En del bolag på stockholmsbörsen har knappt existerat i 25 år. I Sverige får man snarare vara tacksam om man hittar bolag som har en haft en kontinuerlig utdelning i minst 25 år.

Med detta sagt vill jag hävda att även en kortare historik kan vara nog så betydande och värdefull. I vanliga fall räcker 10år utmärkt. Även 5år kan gå an beroende på bolag.

Med samma princip som redogjordes för i Del3 av denna serie kan man snabbt få ett hum om hur mycket utdelningen har ökat i snitt de senaste åren. Ligger snittet på 10% så vet du att utdelningen har fördubblats över de senaste 7 åren. Ligger snittet istället på 15% så har utdelningen fördubblats de senaste 5 åren. Nu är 15% i årlig höjd utdelning ganska mycket, men några bolag klarar av det. Nästa fråga är om det finns bolag som har ett uttalat mål att ständigt höja sina utdelningar? Jag vill tro att t.ex. Handelsbanken har en outtalad sådan, även HM, liksom Tele2. I det sista fallet är det inte en fråga. I senaste rapporten från Tele2 uttalar sig VD:n om att ständigt höjda utdelningar är ett mål för Tele2. Mycket trevlig!

Hur gör man då för att hitta de bästa utdelningsaktierna? Några av de viktigaste punkterna att titta på är dessa:

1. Direktavkastning
Med detta menas det procentuella förhållandet mellan det du får i utdelning och det aktien kostade dig att köpa. En aktie som kostar 50 kr och har 2 kr i utdelning får således en direktavkastning på 4%.

2. Utdelningsandel
Som utdelningsinvesterare är det förtsås viktig att inte bara få hög utdelning, utan vi vill ju att utdelningen skall kunna bibehållas. Då är det också viktigt att bolaget inte redan nu betalar ut nästan hela vinsten i utdelningar, för då lär trenden brytas inom kort. Typsikt letar man efter bolag som delar ut ca 40-50%, men undantag finns förstås (läs: H&M som delar ut 80%). Skälet till att HM kan dela ut så mycket av vinsten beror på att de kräver väldigt lite kapital för att fortsätta expandera. Största fasta kostnaderna lär vara lager, lokaler och hyror.

3. Utvecklingen av direktavkastningen
I del 3 av denna serie såg vi tydligt hur otroligt viktig varje procents avkastning är. Skillnaden mellan två bolag som idag ger lika hög dirketavkastning, men där den ena kan höja med 10% per år och den andre endast med 3% ger en enorm effekt på slutkapitalet. Därmed inte sagt att man kan ha lite av varje i portöljen. En del bolag har kanske bättre tillväxtmöjligheter i gengäld. För att fånga vårt intresse måste de dock ha en lägsta utdelning på 2.5%, annars tycker jag inte att man är ute efter en utdelningsaktie alls.

4. Vinsttillväxt
Detta säger sig självt förstås. Ett bolag som ständigt ökar sina vinster kan också dela ut mer pengar till sina ägare.

5. P/E-talet
P står för “price” och E står för “earnings”. Genom att ta kvoten av vad en aktie kostar och vad bolaget tjänar per aktie får man fram P/E-talet. Ett aktiepris på 50 kr och en vinst/aktie på 2 kr ger således ett P/E-tal på 25. Många framgångsrika investerare brukar hålla ett maxvärde för en intressant aktie på ca P/E 15. T.ex. Buffet, Graham och Aktiestinsen. Eftersom ett lågt P/E indikerar att man tjänar mycket pengar per aktie så är det förstås att föredra. Men köper du aktier i ett bolag som producerar koppar i en ändlig gruva kan ett lågt P/E-tal vara motiverat eftersom gruvans tillgångar är ändliga och alltså inte kommer att vara för evigt.

6. Ledningen och ägarstrukturen
Personligen har jag upplevt så mycket skit på börsen att det saknar motstycke. En del bolag verkar vara rena bluffbolag med enda syfte att lura av aktieägarna så mycket pengar som möjligt. Men det finns förstås de som försöker vara seriösa men misslyckas. En VD som ständigt haussar aktiekursen i hopp om att se en stadigt stigande utveckling av aktien brukar förr eller senare se densamma störtdyka. Förtroendet för ledningen är minst lika viktig som tron på bolaget, branschen och framtiden. En dålig ledning har aldrig lyckats bra i det långa loppet. En bra ledning har däremot vänt många hopplösa företag till lönsamma rörelser. Jag gillar också att se på ägarbasen. Storägare, och gärna en ledning med stora innehav i aktien, gör att det känns tryggare att äga den själv. Det har också visat sig att bolag med mycket stora huvudägare sköts väldigt mycket bättre än andra. HM är bara ett exempel i raden, IKEA också (som inte är börsnoterat men värt en utmärkelse ändå), liksom massor av andra. En VD som står och faller med bolaget känns väldigt tryggt (Hexagons VD, Ola Rollén, äger 2.8 miljoner aktier i Hexagon…)

7. Företagets styrkor/svagheter
Detta är en aning diffus punkt. Här gäller det att avgöra om det bolaget är cykliskt eller inte, om dess produkter kommer att fortsätta efterfrågas, hur framtiden för branschen ser ut etc. Alltså en hel rad magkänsla. Denna punkt är minst lika viktig som de ovan även om den inte går att kvantifiera lika enkelt. Möjligen skulle punkten kommit allra först eftersom man knappast behöver fundera vidare om man inte tror på framtiden för branschen och företaget. Lika viktigt är det förstås att se på den framtida konkurrensen från andra bolag. Jag skulle vilja påstå att detta är ett av de största skälen till att Buffet i princip aldrig investerar i något som har med teknik att göra. Han avstår inte för att han inte tror på bolaget, utan för att han anser det vara omöjligt att veta om bolaget verkligen kan försvara sin position på längre sikt. Historien är så fullsmetad med lysande teknikbolag som snabbt gått en diger död till mötes att riskerna helt enkelt kan vara för stora. Personligen närmar jag mig inte teknikbolag med samma fientlighet, men jag funderar minst sagt två gånger innan jag köper en teknikaktie. Sen ska man komma ihåg att min “privatsparares storlek av portfölj” förmodligen aldrig kommer innehålla så stora poster att jag inte kan komma ur dem väldigt snabbt också. Detta är faktiskt ett större problem än man kan tro för många fondbolag. Men det är också där vi småsparare har en liten edge mot övriga aktörer. Vi kan vara snabbfotade om vi behöver. Nu är förstås vitsen med utdelningsinvestering att hitta långsiktigt stabila bolag, minst 5 år framåt vill jag kunna känna mig HELT säker på bolaget.

8.  Förstå verksamheten
Kan inte understrykas nog! Hur ska du kunna gå igenom check-listan ovan om du inte ens förstås hur bolaget tjänar sina pengar? Buffet har sagt precis samma, så ta det från honom och inte från mig.

När jag nu summerar min checklista gör jag det i den ordning jag tycker de borde stått i och den ordning jag kommer att göra alla mina kommande analyser enligt.

1. Förstå verksamheten
2. Företagets styrkor/svagheter
3. Ledningen och ägarstrukturen
4. Direktavkastning
5. Utdelningsandelen
6. Utvecklingen av direktavkastningen
7. Vinsttillväxt (försäljningstillväxt, tillväxttakt)
8.  P/E-talet

Många skulle kanske hävda att P/E-talet skulle komma högre upp, men jag vill vidhålla att P/E-talet bara bör användas som en indikation. Det finns många företag som motiverar ett högre P/E-tal än den klassiska gränsen på 15. HM har traditionellt handlats kring P/E 19. Det är sådana bolag som till dagens kurs verkar dyra, men sett i backspegeln om 5 år framstår som löjligt billiga.

Avslutningsvis inbjuder jag er alla att komma med förslag på företag som ni vill att jag analyserar åt er enligt denna modell. Brasklappen får åter vara att jag lider av extrem tidsbrist och att det kan gå långsammare än ni önskar. Jag tillåter mig att börja med Tele2 medan ni funderar ut några bra förslag. Välj gärna från de större listorna då data för dem oftast är mer lättillgängligt från deras hemsidor etc. Dessutom får ni gärna välja bolag som faktiskt funnits i mer än 5 år.

Trevlig helg önskar jag alla mina läsare !!

Utdelningsinvestering – Del 3

Då har den eländiga förkylningen börjat ge med sig och krafterna börjar återvända. Därför tänkte jag idag skriva vidare på den tredje delen av utdelningsinvestering som handlar om ränta-på-ränta-effekt. Men just som jag började må lite bättre fick jag nu huvudvärk över att mitt mycket långa inlägg helt sonika kastades i papperskorgen av en förbannat oförklarlig utkastning från mitt wordpress-konto. Skit !!

Ränta-på-ränta effekten kan vara oerhört belönande för den som är tålmodig och orkar vänta och det är också en av nyckelingredienserna i ett framgångsrikt sparande, i synnerhet för utdelningsinvesterare. Förutom att man som ägare i stabila företag åtnjuter en betydande kurspotential på aktierna kan man med hjälp av utdelningen skapa en överavkastning som i många fall är minst lika värdefull som själva kursutvecklingen.

Scandinavian Spruce publicerade häromdagen ett inlägg om ränta-på-ränta-effekt som jag inte kan göra bättre själv. Därför länkar jag till detta fantastiska inlägg. Klicka här för att läsa. Jag föreslår att ni läser inlägget innan ni läser vidare i detta inlägg.

Nu när du läst denna artikeln inser du hur skrämmande effektiv ränta-på-ränta-effekten kan vara. Den huvudsakliga ingrediensen är förstås tid och tålamod. Den kritiske kan förstås hävda att 10% avkastning, vilket exemplet anger, är ganska hög avkastning. Räntan på ett sparkonto lär ju knappast hamna i närheten av detta. Jag håller med. Däremot kan man säkerligen hitta stabila och trygga företag som ger denna avkastning till mycket låg risk. En annan fördel med att investera i aktier är ju också att kapitalet är betydligt bättre inflationsskyddat än om du placerar dem på ett sparkonto på banken. Det historiska snittet för börsens avkastning, sedan urminnes tider, ligger någonstans kring 8%. Det inkluderar då samtliga krasher som funnits: oljechocken på 70-talet, fastighetskrashen i Sverige på 90-talet, IT-yrans glansdagar i början av 2000-talet och finanskrisen under 2007-2010. Det är alltså en föga överdriven förhoppning att kunna avkasta minst 10% per år.

Den som i exemplet investerar 2000 kr/år mellan 19 och 26 års ålder skrapar ihop en förmögenhet på nästan 1 miljon kronor lagom till pensionen vid 65 års ålder. Den som fortsätter spara 2000 kr/år sparar förstås ihop betydligt mycket mer. Applicera detta på dig själv. Kanske kan du spara mer än 2000 kr/år. Kanske kan du rent av spara 2000 kr/mån… vad vet jag. Det viktiga är att du BÖRJAR spara och sedan gör det regelbundet.

Med hjälp av utdelningar i trygga stabila bolag kan man oftast hoppas på att få mellan 3-5% i direktavkastning. Därtill skall man alltså hoppas att den underliggande aktien klättrar minst 5-7% för att täcka upp de 10% som anges i exemplet. Applicerat på HM innebär det alltså att kursen skall stiga ca 20 kr/år för att modellen skall hålla. Det tåls att reflekteras över när man sitter framför datorskärmen och tycker att kursen segar sig hit och dit och knappt rör sig alls. I Swedbanks fall innebär det att kursen ska röra på sig mellan 6-8 kr/år för att modellen skall hålla.

I detta sammanhang är det förstås också viktigt att påpeka betydelsen av att vara fullständigt skuldfri/obelånad. Att låna pengar till aktieköp kräver förstås en ännu högre avkastning för att modellen skall hålla och min rekommendation blir att man funderar över hur mycket pengar man skulle kunna “nöja” sig med att ha när man går i pension. I väldigt många fall kan jag tänka mig att man inte ens behöver belåna sig för att uppnå sina mål. Men det är klart, mycket vill ha mer och undertecknad är inget undantag, utan även jag har en liten belåning på mitt konto då jag tror att pengarna kan skapa överavkastning i förhållande till mina minimikrav.

Som utdelningsinvesterare är det dock mycket viktigt att se till att de utdelade pengarna arbetar för dig, dvs att de återinvesteras. Antingen kan man köpa fler aktier i samma bolag, eller så hittar man nya undervärderade bolag att investera i. Min förhoppning är att detta inlägg ger alla en förståelse för hur otroligt mycket pengar även små summor kan bli, detta utan att man behöver hitta högoddsare som man tror ska gå upp 100% på två år eller dylikt. I de allra flesta fall skapar sådan stress bara magsår, besvikelse och stora, mycket stora förluster. De trygga, tråkiga, men stabila bolagen skapar i de allra flesta fall en förmögenhet som de flesta skulle acceptera rakt av. Åtminstone om de vore garanterade.

En avkastning på 10% per år innebär i runda slängar en fördubbling av kapitalet på 7 år (avkastning på 15% ger fördubbling på 5 år – bra tumregler att lära sig om man inte vill räkna ut det matematiskt). Sätt dig nu och fundera på när du vill gå i pension. Hur många fördubblingar hinner du med från idag? Räkna ut, baserat på hur mycket pengar du har idag, vad det kommer att bli. Tror du att du kan leva på detta? Vad blir direktavkastningen på kapitalet då givet ungefär samma nivåer som du får idag? I hur snabb takt kan du börja sälja av dina aktier om du planerar att bli 85 år och vill leva upp dina besparingar till dess? Hur mycket pengar behöver du efter 85 års ålder?

Vi låtsas att jag har 100.000 kr idag. Jag vill inte jobba längre än till 65 år. Jag är 34 år gammal idag. Jag har alltså 31 år kvar att jobba. På 31 år hinner mitt kapital fördubblas 4 gånger om jag lyckas avkasta 10% per år (7×4=28 år).

År 0: 100.000 kr
År 7: 200.000 kr
År 14: 400.000 kr
År 21: 800.000 kr
År 28: 1.6 miljoner kr
År 31: 2,13 miljoner kr

Ponera att direktavkastningen fortfarande ligger på minst 3% så får du utöver pensionen ett tillskott på 64.000 kr/år. Efter skatt kanske ca 45.000 kr/år, vilket ger ca 3700 kr/mån, efter skatt. Detta utan att nalla det minsta på ditt ursprungskapital och utan att göra en enda insättning över alla år. Det enda du gör är att låta bli att ta av ditt sparkapital och låta bli att förlora pengarna på dåliga investeringar.

Kanske tycker du att 100.000 kr var en hög startsumma? Jamen utgå från 0 kr i startkapital och börja spara 10000 kr/år resten av livet istället. Med samma ålder som anges ovan kommer du att ha 2.001.378 kr om 31 år. Nu inbillar jag mig att de flesta som läser denna blogg har någon form av startkapital och kanske även kan spara lite mer än 10000 kr/år, vilket skulle göra underverk för kalkylen.

Det viktigaste är att BÖRJA spara.

Det som är så fantastiskt bra med stabila direktavkastningar är att de ger inkomster utan att du behöver arbeta. Som modellen visar är det viktigt att sysselsätta kapitalet, men det låter dig sysselsätta det vid väl valda tidpunkter. Genom att hitta undervärderade bolag kan du förhoppningsvis köpa aktier i mycket goda tider. Personligen kommer jag inte att köpa fler aktier på ganska länge. Jag har fått en enormt fin överavkastning de senaste åren och de kommande utdelningarna kommer att gå till att beta av min belåning istället. Under tiden som jag blir obelånad kommer det säkert att uppstå fantastiskt fina möjligheter att köpa fler aktier.

Igår sålde jag stora delar av mitt Swedbank-innehav, dock långt ifrån allt. I nästa inlägg får ni veta vad jag gjorde med pengarna istället. Ledtrådar är HM och Tele2.

Trots sjukdom – inflik om Swedbank

Swedbank levererade idag en rapport som träffade mina förväntningar nästan spot-on. Kalla det för tur, för det är vad det är, men nu har jag haft rätt, nästan på punkten beträffande Swedbanks två senaste rapporter. Det är onekligen så att Swedbank tagit rejält med höjd för kommande förluster, som nu ser ut att avta snabbt, varpå banken ser ut att bli rejält överkapitaliserad.

Att Swedbank är överkapitaliserat är förstås inte någon nyhet för oss som köpte tidigt, men att det skulle gå såhär fort är en överraskning även för mig.

Klart står att utdelningen mycket riktigt blir 4:80 kr för preffen, vilket jag inte tror att stämman kommer att motsätta sig. Vidare meddelar man avsikter att starta ett aktieåterköpsprogram på 10% av alla utestående aktier. Det finns flera intressanta saker att notera med detta. Men innan jag nämner dessa vill jag meddela att jag kommer att ta upp återköp vs. utdelning i ett av mina inlägg i serien om “utdelningsinvestering”.

Det man kan konstatera är att ledningen anser att banken är överkapitaliserad. Man har idag 13.9% i kärnprimärkapitalrelation, vilket är näst bäst av alla europeiska banker. Smaka på den! Det långsiktiga målet, under stränga Basel III krav eller ännu strängare kommande dito, är att bevara denna relation på ca 13%. Eftersom kärnprimärkapitalrelationen ökar med intäkterna för banken är det rimligt att tro att denna relation stiger framgent. För att kontrollera detta väljer alltså banken att spendera pengar, vilket de gör genom att återköpa aktier. Med detta följer förstås två mycket goda ting:

1. Kapitalrelationen/aktie stiger för de resterande aktierna (vilket kanske är ett av skälen till att man väljer att köpa tillbaka 10% av aktierna, vilket i sig är en ganska stor andel).
2. Framtida vinster/aktie kommer alltså att stiga i och med att antalet aktier minskar.

Som om inte detta vore nog väljer man att höja utdelningskvoten från 40% av resultatet till 50% av resultatet.

Då ska vi se: Om banken köper tillbaka 10% av sina aktier så bör priset på de kvarstående aktierna stiga med detsamma. För enkelhetens skull säger vi att kursen ligger på 100 kr/aktie och att det finns 1 miljard aktier. Det gör att priset per aktie bör stiga ca 10 kr för att kompensera för det lägre antal utestående aktier. Notera dock det fina i att ange att man köper tillbaka 10% av aktierna och inte att man skall köpa för en specifik summa, det gör att återköpet kan bli än mer värdefullt på kort sikt. På lång sikt är det förstås bättre för alla ägare om köpen sker när aktien är så billig som möjligt och att man istället utökar återköpsprogrammet. Eftersom den summa man delar ut är densamma kommer man i absoluta tal att få mer pengar för varje aktie. På detta väljer man dessutom att öka andelen utdelningsbara medel med 10%. Om banken tjänar 12 miljarder per år och delar ut 40% får varje aktie ca 4:80 kr i utdelning. Om banken tjänar detsamma, men delar ut 50% av vinsten stiger utdelningen med nästan exakt 1 kr, alltså 5:80 kr/aktie, vilket ger en ökning med över 20%. För en utdelningsinvesterare och/eller värdeinvesterare är detta så långt ifrån småpotatis man kan komma. Det är en enorm utdelningshöjning.

Kursen steg idag med drygt 5 kr. Varför gjorde den det? Antingen var det för att banken slog förväntningarna med ca 28% (resultat/vinstsiffrorna), eller så var det för att banken annonserade att det blir 4:80 kr i utdelning, eller så var det för att man annonserade återköpsprogrammet… Mest sannolikt är förstås att det var en mix av alla tre. Räcker då 5 kr för att motivera dagens information? Mitt svar är NEJ ! Enbart återköpsprogrammet är värt 10 kr/aktie, därtill bekräftad utdelning, därtill höjd framtida utdelningspolicy, därtill bekräftad överkapitalisering etc etc… Jag tror den allmänt sura börsen för tillfället höll tillbaka aktien något och istället bör det finnas utrymme för mer.

Jag har tidigare varit inne på att den nyemissionsjusterade kursen för Swedbank ger ett all-time-high på ca 135 kr. Detta förutsätter dock att det tillskjutna kapitalet inte tillför banken något värde, dvs att de går jämt upp med de nya förluster som banken dragit på sig. Som det ser ut i dagsläget skulle banken lätt ha kunnat finansiera sina förluster på egen hand med endast utebliven expansion och utebliven utdelning. Alltså ligger det ett inneboende värde i aktien motsvarande tillskjutet kapital, som i det  här fallet är ca 27 kr (12+15 kr från nyemissionerna).  Eftersom banken har kommunicerat att man inte avser att växa, snarare minska sina riskvägda tillgångar ytterligare med endast moderat tillväxt mot private banking etc ser jag det inte som troligt att det tillförda kapitalet värderas som “potential”. Snarare är det “döda” pengar som i dagsläget utgör reserver. Därför bör justerad all-time-high inkluderas detta belopp, och inget mer. Kontentan blir att tidigare all-time-high bör sättas till ca 135+27 kr, alltså 162 kr.

Värderingen idag på 105 kr lämnar alltså ett utrymme på ca 50% till tidigare ATH. Givet att tillväxten avtagit är det inte rimligt att tro att banken når upp till samma siffror, men nog tycker jag det finns anledning att uppvärdera aktien. Med återköpsprogrammet bör denna justerade nivå dessutom höjas ca 10%.

Banken är inte dyr idag och den är heller inte snorbillig som den en gång var. Men jag ser fortfarande Swedbank som en av de bästa investeringarna på Large Cap till dagens pris. Att det däremot kan anses vara lite riskabelt att äga finanssektorn i dessa tider drar förstås ner potentialen något på kort sikt. Dock har denna blogg aldrig fokuserat på annat än långsiktiga investeringar och så inte heller denna gång. Snarare är det så att vi som är extremt tungt viktade mot finanssektorn ser ut att snart få ett gyllene tillfälle att skifta över våra tillgångar till mer defensiva utdelningsaktier som Tele2, HM och Axfood. Dessa aktier har inte nått upp till sina potentialer, de har möjlighet att växa, och de verkar i branscher som faktiskt är extremt konjunkturstabila. Alla till mycket attraktiva direktavkastningspotentialer. Kan det bli bättre?

Kung Wolf visar än en gång att han värdesätter stabilitet, motståndskraft och kundnöjdhet framför håglös expansion. Det finns inget som i dagsläget inte säger att Swedbank, med tiden, kan bli lika defensivt och välskött som Handelsbanken. Den enda fråga är väl om vi får behålla Kung Wolf ända tills dess. Med en lön på dryga 5 miljoner och inget mer finns det nog stor risk att denne man blir head huntad bort från Swedbank inom kort. Personligen tycker jag en lön kring 12 miljoner, utan incitamentsprogram, skulle vara en mer rättvis lön. När man ser vilket värde han skapar för aktieägarna är det också lätt att tycka att han är värd några futtiga extramiljoner.

Jon Jonsson sa det först, det är bara en tidsfråga innan Kung Wolf går från futtig Saltis-miljonär till stor fith-avenue miljardär. Det är bara en tidsfråga innan Kung Wolf är stockholmsbörsens mest ansedde VD. Sanna mina ord!!!

Utdelningsinvestering – Del 2

Som jag var inne på i mitt tidigare inlägg har jag inte tidigare varit särdeles intresserad av utdelningsinvestering. Dels för att det aldrig har känt som om de riktiga raketerna hör till de bolag som är intressanta för en utdelningsinvesterare och dels för att mitt kapital helt enkelt varit så litet att jag i mångt och mycket har tänkt att det inte spelar så stor roll om jag faktiskt förlorar allt. Hur fel denna tanke än var kan det också vara ett av skälen till att jag på ett eller annat sätt blev så intresserad av aktiemarknaden. Vilket jag förstås är fruktansvärt tacksam för idag.

Det visar sig att det går, även med mycket små medel eller litet startkapital, att bygga ganska stora värden. Nyckel till detta har jag lärt mig heter tålamod. Det är en sak att kunna hitta bra bolag, och något helt annat att ha tålamod att vänta på belöningen. Har man tålamod kan man lugnt se på medan man låter “ränta-på-ränta-effekten” jobba åt sig. Mer om ränta-på-ränta-effekten kommer i nästa inlägg (fredag).

Oavsett om man är ung student och har svårt att se nyttan av att spara 200 kr/mån eller högavlönad chef som lätt kan spara 5000 kr/mån så kan man bygga sig en långsiktig förmögenhet. Väljer man att investera i bolag som ger utdelning har man dessutom möjlighet att sätta lite guldkant på tillvaron utan att behöva sälja sina aktier. Jag fortsätter att vidhålla, även om jag tycker man ska spara mycket långsiktigt, att det är upp till var och en att bilda sig ett mål med sitt sparande. Antingen sparar man till sin pension, och då ska man inte nalla av pengarna i förtid, eller så sparar man för att få en viss summa som tillskott till sin vardagsekonomi årligen. Målen må variera, men med en utdelningsinvesterares filosofi har man alltid valet. När det dessutom visar sig att bolag som ofta delar ut pengar går minst lika bra som börsen i helhet, och ibland även bättre, så måste man sluta tro att det bara är tråkiga aktier som bara rör sig som invalida fiskar i lera.

Poängen med utdelningsinvestering är att skapa ett mervärde i livet, och självklart ska pengarna användas. Mitt första mål med mitt sparande var att bygga upp en resefond på 200.000 kr. Det är nämligen så att mitt största intresse i livet är att resa. Kunde jag bara spara ihop 200.000 och därefter förvalta kapitalet med en föräntning på ca 8% (vilket är ungefär vad börsen avkastat över mycket lång tid) så skulle jag aldrig behöva spara ihop till fler flygbiljetter och dessutom skulle jag ha ungefär 5-8.000 kr över att återinvestera för. Så började mitt aktiva sparande.

Bolag som delar ut pengar väljer oftast själva hur ofta de skall dela ut pengar. I Sverige är det snarare en regel än undantag att bolagen delar ut en gång per år. I USA är det däremot betydligt vanligare att bolagen delar ut på kvartalsbasis.

Vad är då skillnaden mellan att betala ut per kvartal eller helår. I slutändan borde det väl bli samma sak? Måhända är det i det långa loppet en smaksak som spelar mindre roll. Personligen vill jag hävda att mer frekvent utdelning har överlägsna fördelar.

För det första uppmuntrar kvartalsvisa utdelningar investerarna att hålla kvar vid sina aktier över längre tid. Det ger en mer långsiktig ägarkrets för bolaget. Dessutom finns det många som skulle uppskatta att få ett tillskott fördelat över flera tillfällen över året då köptillfällen kan fluktuera ganska kraftigt på börsen. Det är förmodligen inte så att det bästa köptillfället uppstår samma dag som du får utdelningen i handen, vilket i Sverige alltså sker en gång per år. Om du dessutom lever på dina utdelningar kan det också vara en fördel att få pengarna utbetalade mer frekvent, om än i mindre summor. Jag tror också att kvartalsvisa utdelningar skulle få aktiekurserna i dessa bolag att stabiliseras som följd av att det skulle ske mindre handel i aktierna när investerarna väljer att hålla i sina aktier mellan kvartalen. Kort sagt tror jag att mer frekventa utbetalningar av utdelningarna skulle uppmuntra till ett mer långsiktigt ägande. Som ägare till aktierna skulle det också bli mer märbart att kapitalet faktiskt förräntar sig om man blev påmind lite oftare.

Likväl som ovan nämnda saker uppmuntrar till långsiktigt ägande är det viktigt att poängtera att utdelningar i sig är ett sätt för ett bolag att visa att man har ordning på sina finanser och att dess ägare inte behöver oroa sig. Ta HM till exempel. Nu senast rapporterar man ett par miljarder lägre vinst än vad som var väntat, ändå kan man lugna sina ägare med att öka utdelningen och därigenom visa att man fortfarande tjänar multum med pengar och att man har läget under kontroll. Det är faktiskt så att många bolag som haft stabila utdelningar över åren känner sig manade att upprätthålla denna trend. Många av dessa bolag vet att det finns folk som investerar i deras bolag enbart för att de har ett fantastiskt “track-record” av utdelningar och därtill stadigt höjda utdelningar. Jag kommer få skäl till att återkoppla till detta, men redan nu vill jag ställa en fråga till dig som läser: Tror du att ett bolag som har delat ut pengar till sina ägare de senaste 10 åren, utan att någonsin missa ett enda utbetalningstillfälle, sätter stor vikt vid sunda finanser och därmed kan anses vara ett välskött bolag? Det må vara en något ledande fråga, men svaret är förstås JA. Ett bolag som inte är välskött kommer aldrig att kunna hålla en sådan trend. Revisorer och ägare skulle aldrig tillåta det. Och självfallet tycker jag man kan ställa krav på kontinuerlig utdelning de senaste 15 eller 20 åren.

Ju fler år du ställer som krav på kontinuerlig utdelning, desto färre bolag kommer att kunna uppfylla villkoret. I detta perspektiv är det därför ganska intressant att kika på några av de stora investmentbolagen på stockholmsbörsen, som t.ex. Investor och Industrivärden. Är det sedan en slump att t.ex. Aktiestinsen blivit så rik trots att han investerat mycket stora proportioner av sin förmögenhet i just dessa investmentbolag?

Jag vill avsluta detta inlägg med det som egentligen var kärnan: Svenska bolag borde bli betydligt bättre på att dela ut pengar oftare. Det uppmuntrar till mer långsiktiga investeringar vilket gynnar både bolagen och ägarna: win-win !!