Det har gått ett par veckor sedan Volvo avlade rapport, den starkaste Q3-rapporten i bolagets historia, vilket börsen tackade för genom att sänka kursen till långt under det pris som Renault sålde sina aktier för. Okej, en liten re-cap. Aktien var uppe kring 100 kr, Renault sålde sina för ca 93, kursen föll som en sten till 93, återhämtade ett par kronor till rapportdagen för att sedan sjunka till 90-strecken. Logik, någon?

Volvo har idag högre marginaler än vid förra högkonjunkturen. Mycket beroende på att färre personer gör samma jobb som fler gjorde tidigare. Vissa marknader går extremt starkt, t.ex. Brasilien, samtidigt som lastvagnsförsäljningen av tunga fordon börjar stiga i Europa och Asien. Ovanpå detta har den seglivade nordamerikanska marknaden börjat vakna till liv igen. Leif Johansson sade så sent som för några dagar sedan att USA har en av världens äldsta lastvagnspark. Rimligen bör Johansson anspela på att han tror att Volvo kommer att öka försäljningen markant i detta område framöver.

I normala fall betyder ett enskilt kvartal inte så mycket, men i Volvos fall gör det faktiskt det. Investeringar i tunga lastvagnar innebär knappast småpengar, och om man redan nu tjänar mer än man gjort tidigare i bolagets historia, trots att konjunkturen går på långt ifrån högvarv, så är det lätt att ana vad som ligger i korten för Volvo. Det sunda förnuftet säger mig att nu, idag, inte är tidpunkten att investera stort i lastvagnar som man inte absolut måste ha. Likväl kan Volvo redovisa mångmiljardvinst på rekordnivå för ett enskilt kvartal. Detta utan att den annars så viktiga nordamerikanska marknaden bidragit särdeles mycket till resultatet. Att döma av försäljningssiffrorna så verkar inte heller Asien vara tillbaka på forna tiders nivåer. Det allra mesta tyder alltså på att Volvo kommer att kunna tjäna betydligt mer pengar i framtiden, betydligt mer än någonsin tidigare.