Ett beslut som kanske har mognat in med tiden och månderna är att mer och mer gå över till strikt värdeinvesterande filosofi. Begreppet värdeinvestering är något som jag läst mig till från diverse bloggar och artiklar på nätet, inte minst de bloggar jag gör reklam via länkar från min egen sida.

Utan att hinna gå in på exakt vad värdeinvestering innebär kan man väl kortfattat säga att det innebär betydligt tryggare investeringar där bolagen man placerar pengar i är välskötta. Inga enorma kursraketer, men istället en tygg och stabil avkastning över tid.

Att just detta blivit så intressant för mig hänger extra mycket ihop med att min pott för placeringar har vuxit till sig genom krisen. Hade jag haft mindre pengar hade jag helt enkelt varit mer riskbenägen. Vilket var fallet när Swedbank t.ex. stod som lägst. Självklart kunde en konkurs ha gjort att jag förlorare alla pengar där och då, men tron på att staten nog skulle rädda banken som undantaget några misskötta år och dålig ledning trots allt hade en mycket stabil intjäning på hemmaplan var så stor att jag lätt kunde räkna hem investeringen så länge konkursen uteblev. När kursen gick under första NE-kursen var det givet att marknaden prisade in just konkurs. Vid något tillfälle slutar ju värderingen vara “rimlig” eller förankrad i något som skulle kunna kännas som “rimligt”. 14 kr (omräknat till dagens antal aktier) och ett börsvärde på ca 20 miljarder visade definitivt att marknaden inte uteslöt konkurs. Vad spelar det då för roll att aktien stod i 50, 25, 14 eller 2 kronor? Det enda man behövde göra var att fundera på om konkurs var realistiskt eller inte. Skälen till varför det inte var realistiskt kan ni läsa om i alla andra inlägg på denna blogg.

För att återknyta till historien om värdeinvestering så är det nu som så att jag ser en betydande möjlighet att få ihop ett riktigt rejält kapital redan innan 65 års ålder, dvs då de allra flesta svenskar går i pension (i dagsläget). Detta skulle ske även med den genomsnittliga kursutvecklingen på börsen de närmaste 30 åren (ja, jag har mer än 30 år kvar till pension vid 65 års ålder) generera en mycke bra avkastning. Av detta enkla skäl känner jag mig alltså mindre riskbenägen.

Så, efter denna till synes konstiga utläggning vill jag bara konstatera att jag har plockat in ABB, Boliden och Nokia i min portfölj. Man kan tro att det är Swedbank med den stora uppgången som fått stryka på foten, men så är inte fallet. Istället har jag dragit ner mitt innehav i Vostok Nafta till förmån för de andra bolagen. Att det blev just dessa bolag förklaras av att ABB är ett sencykliskt bolag. Men förr eller senare måste stater och länder investera i kraft-infrastruktur, och då ligger förstås ABB i vinnarhålet. Tiden är inte inne ännu, vilket syns på kursen som mer eller mindre legat still väldigt länge, men den kommer nog ganska snart tror jag. Inom något eller ett par år kan det dra iväg rätt bra igen för bolaget. ABB är synnerligen välskött, har stabil utdelning och har en mycket stor kassa. Dessutom gillar jag bolagets produkter väldigt mycket. Att jag själv är utbildar civ.ing. i elektroteknik gör förstås att jag tror mig förstå mig på bolagets produkter och har en möjlighet att avgöra om mina framtidsvisioner för bolaget är rimliga eller inte. ABB finns dessutom representerat på alla världens marknader, inte minst de så viktiga tillväxtmarknaderna.

Boliden behöver jag inte gå in närmare på. Jag har skrivit massor av inlägg om varför man måste äga viss gruvindustri och varför jag tror att metaller alltid kommer att behövas. Däremot ägde jag länge Lundin Mining då jag ansåg att potentialen i den aktien var något högre. Jag har nu omvärderat situationen utifrån ett mer värdeinvesterarvänligt perspektiv och värdesätter istället ledningen och de välskötta egenskaperna i företaget framför snabba och mer riskabla pengar. Att LUMI’s ledning dessutom gjort mig besviken vid så gott som varenda kvartalsrapport spelar förstås också in. Att inte kunna kommunicera med marknaden, eller göra det tillräckligt professionellt, skapar bara osäkerhet, och det är inget jag vill ha i min portfölj. Åtminstone inte så länge det finns fantastiska alternativa placeringar på börsen. T.ex. Boliden för under 100-lappen. Lägg därtill att kopparpriset är på väg att slå nya rekord, trots alla utsagor om hur Kina m.fl. har byggt upp enorma kopparlager under krisen… Kina behöver mer koppar, sen har vi resten av världen som inte vågade eller hade råd att bygga lager. Lägger man därtill en stabil kassa och stabila utdelningar så får man nog erkänna att Boliden är det bolaget, av de två, som passar min investerarfilosofi allra bäst. Även om det blir motigt att eventuellt se LUMI gå starkare än Boliden om några år.

När Nokia’s aktie hade stigit 10% från ATL (All Time Low, i någorlunda modern tid alltså) började köprekarna hagla in på bolaget. Nu var det Nokias tid, och Nokia var så välskött med stark kassa att man nu hade alla chanser i världen att vända skutan etc etc… Efter ytterligare några dagar börjar säljrekarna komma. Snacka om en marknad med kort näsa. Jag ska villigt erkänna att jag inte längre är lika positiv till Nokia som jag en gång var. Men oddsen för att Nokia skulle vända skutan och faktiskt bli en vinnare igen är så oändligt mycket större än chansen (eller risken) att vinna på Lotta, Triss eller you name it. Man måste inte investera alla sina pengar i Nokia, men att inte stoppa in en liten slant från dagens nivåer på 67-68 kr vore dumt. Faktum är att bolaget har en så pass stark kassa att bara direktavkastningen från bolaget som har en lång historia av oavbruten utdelning gör det intressant för mig att invester pengar.

I förhållande till Swedbank är det fortfarande mycket små pengar jag har i de övriga bolagen, men på sikt hoppas jag kunna öka. Till viss del hoppas jag att börsen ska stampa stilla tills det blir dags för utdelning från Swedbank, förhoppningsvis redan 2011. Att kunna köpa bra bolag så billigt som vi kan göra idag, sett till de FRAMTIDA vinsterna, är få förunnat. Men visst är det lätt att tro annat efter de enorma uppgångar som varit. Men låter er inte luras. Börsen kan nog ses som riktigt billig på 5-10 års sikt hur man än vrider och vänder på det, i alla fall för oss svenskar.

Bolag jag fortfarande väntar på att plocka in är Sandvik, Alfalaval och Hexagon i första hand.