Ibland undrar jag hur det kommer sig att det svänger så mycket på börsen. Naturligtvis finns det oändligt många förklaringar som har olika mycket betydelse för dessa svängningar. Men en mycket viktig faktor är valutarörelserna.
Ett vanligt bolags aktiekurs styrs av bolagets utveckling, dvs vinsttillväxt, samt utbud och efterfrågan mellan handlare. Som utländsk investerare på stockholmsbörsen gäller det alltså att ha koll på valutakurserna för att avgöra när det är gynnsamt att investera (läs: spekulera) och när det är dags att dra sig ur.
Ur mitt resonemang ovan kan man få för sig att det som utländsk investerare gäller att tajma sina köp i svenska aktier till en period då både valutakursen och aktiekursen stiger till investerarens fördel. MEN, ponera samtidigt att investeraren spekulerar i att valutan ska gå åt ett specifikt håll, då kan man istället för att köpa valutan, eller sälja den för den delen, investera i aktiekurser. Även om aktiekursen står still kan det alltså bli betydande vinster för investeraren.
Nyligen kunde man läsa om de enorma belopp som amerikanska pensionsbolag omsätter på världens börser. Inte minst påverkas stockholmsbörsen av dessa stora kapitalflöden vilket naturligvis bidrar till de enorma svängningarna.
Personligen spekulerar jag i att USD kommer att sjunka ganska drastiskt i värde i framtiden. Att vi får se 1 USD = 6 SEK är knappast otroligt och det vore föga förvånande om det skulle bli en ännu starkare Krona än så. Svagheterna i den amerikanska ekonomin har gjort sig mer än väl påminda under senaste finanskrisen. Den senaste statistiken pekar inte heller åt något annat håll än en fortsatt seglivad amerikansk konjunkturvändning. De enorma budgetunderskotten och de enorma summor pengar som nyligen har trycks upp i USA kommer förr eller senare att leda till inflation vilket på sikt sänker värdet på dollarn. Detta scenario är många ekonomer överrens om i dagsläget. Det som däremot kan förbrylla är förstås varför värdet på USD tycks stiga mer ju svagare USA-ekonomin verkar.
Från att ha varit uppe och vänt på en bra bit över 8 SEK/USD började kronan återhämta sig. Detta skedde i takt med att den globala ekonomin såg ut att ta rejäl fart och orosmolnen sedan finanskrisen började skingra sig. När nu snacket om double-dip hörs på var mans läppar tycks USD åter stärkas. Double-dip-snacket är drivet främst av den svaga USA-statistiken som tycks sänka världens börser ohämmat, till och med mer än de amerikanska börserna. När USA nyser får resten av världen influensa. Men trots vetskapen om att dollarn kommer att försvagas flyr investerare till amerikanska statspapper så fort det nalkas mörka moln på finanshimlen.
Något i allt detta är rätt sjukt. Den enda vettiga förklaringen jag har är att USD är ett av världens mest kända “varumärken” och så fort det blir oroligt så väljer man det “trygga” alternativet framför de mer “vågade” (läs: Kinesiska Yuan, SEK, Rubel etc etc). Dessutom kanske man förväntar sig att USD, hur man än vrider och vänder på det, kommer att vara den dominerande valutan under så pass lång tid framöver att man har gott om tid att investera i andra valutor och statspapper så småningom.
Om man, som undertecknad, tror att BRIC-länderna kommer att stå för en allt större del av den globala produktionen och konsumptionen är det helt ologiskt att vilja köpa dollar i dagsläget. Istället ska man givetvis köpa antingen dessa länders valutor eller aktier i företag som verkar i dessa länder. Precis vad jag tjatat om så länge.
Den som är rädd för en double-dip ska köpa dagligvaruaktier som handlas på dessa marknader och i dessa valutor. Men hur lätt är det? Vilka bolag ska man köpa, hur köper man aktier i Kina och hur ska man få insikt i dessa bolag? Nej, det är inte lätt. Ibland får man lita på fonder och fondförvaltare, och klarar man inte det får man investera i svenska bolag som är representerade på dessa marknader.
Spelarna på den globala ekonomiska arenan kommer förstås inte vika ner sig i första taget och inte heller byta lagtillhörighet som värsta sortens svartfötter, så det hela är förstås en långsam process som kommer att ta mycket tid. Hur lång tid kan ingen svara på, men jag är helt övertygad om att vi som är födda under den senare hälften av 1900-talet kommer att få uppleva detta tronskifte.
Idag flyr investerare papper som osar risk. Kanske är det här morgondagens vinnare finns?
Jag började pensionsspara i en bankfond strax innan jag fyllde 30. Varje månad satte jag över nästan 5% av min lön i en pensionsförsäkring. När sedan finanskrisen slog till och fantastiska köptillfällen gavs investerade jag allt jag hade förmågan att skrapa fram på börsen. Detta visade sig, med facit i hand, vara ett genidrag. Det blev så bra att jag inte längre ser någon vits med att pensionsspara alls. Enbart förvaltning och nya aktieinvesteringar bör bära min och min familjs framtida pension. Tog jag då ut de pengar jag tidigare avsatt till pension och köpte aktier för? Nej! Jag har istället lagt alltihop, hela klabbet, i en indien-fond. Premiepensionspengarna har jag lagt i en Kina-fond och en stor del av mina ihoptjänade pengar har jag lagt i något som liknar en rysslands-fond. Resterande del, den allra största delen, har jag i dagsläget i Swedbank, men kommer med tiden att portionera ut över stabila “värdeinvesteringar” med höga direktavkastningar.
Om det vill sig väl kommer mina, i jämförelse, modesta indien-, kina- och rysslandplaceringar att bära enorm frukt en vacker dag. Ännu är vi inte där, men jag har mer än 30 år på mig innan jag måste gå i pension. Förhoppningsvis kan jag gå i pension långt tidigare. Men det får förstås framtiden utvisa. I dagsläget kan jag bara investera mina pengar efter min egen övertygelse. Då spelar det heller ingen roll om värdet går ner, eller upp, på kort sikt. Det är ju på lång sikt som jag hoppas på uppgång.
Kontentan av hela denna utläggning blir att bästa sättet att investera sina pengar är att göra det i saker man innerligt tror på. Ju större summor man har desto viktigare blir det. Övertygelsen om att man gjort bra placeringar ger en både tålamod och uthållighet att stå fast vid sina placeringar även om det puttrar ordentligt i grytan. Självklart är det bra om man kan tajma försäljningar med stora nedgångar och återköp med stora uppgångar, men vem kan det? Den som tror på double-dip nu bör väl sälja hela rasket, den som gör det riskerar att gå miste om en uppgång istället. Det enda jag VET (läs: känner mig övertygad om) är att ganska många aktier kommer att vara värda betydligt mer om 5 år än de är idag…
Allt för många dåliga affärer görs på grund av nervositet, ogenomtänkthet och spontana känslomässiga reaktioner. Undertecknad kan intyga detta genom en rad misslyckade transaktioner, såväl i de yngre åren som för ett par månader sedan när jag sålde av mina BP-aktier (jag gick lite minus på den affären samtidigt som jag kunde gått nästan 25% plus någon månad senare). Jag är dock inte ledsen för det, men jag försöker ta med mig lärdomarna för att bli en bättre investerare i framtiden. Genom varje misslyckande har jag märkt att jag kommer på nya “regler” för hur jag ska agera i framtiden. Dessa regler försöker jag sedan påminna mig själv om allt som oftast för att inte ånyo göra några dumma affärer. Förmodligen har även stora guru:s som Buffet, Lynch etc gjort samma misstag någon gång i sina liv.