Som bekant verkade det ett tag som om allt som hände kring SAS innebar enorma motgångar och kostnader för företaget. Jag vill inte säga att de har kommit ur problemen, kanske har de kommit ur askan, men det återstår att se om de är inne i elden eller inte. Liknande situation tycker jag att BP har hamnat i. Från den ena olyckan till den andra olyckan. Storleken på utsläppen har nu, återigen, dubblats av analytikerna från 19.000 fat/dag till så mycket som 40.000 fat per dag (BP’s egen initiala uppfattning låg mellan 4-6.000 fat/dag). Dessutom hör man väldigt lite om hur uppfångningsarbetet av den olja som flödar fortskrider. Senaste siffran jag hörde var att man kunde ta hand om 14.000 fat/dag. Samtidigt fanns inga tankers som kunde lasta oljan på plats. 

Obama kallar in Svanberg för ett möte och man kan gissa att det blir en hel del munhuggning där även om jag tror att Svanberg är den av de två som tar det coolast. Obama har generellt retat upp en hel värld av finansmän och investerare. Finanskvarteren i England rasar mot Obama. Cameron vill lugna den amerikanska presidenten och förhindra en konflikt mellan länderna. Pensionsfonder i US och GB tappar hakan då deras pengar ser ut att frysa inne. Vad händer om det nu kommer en orkan i området och ställer till allt ännu mer?

Med tanke på hur kortsiktig aktiemarknaden är tror jag nog att aktien kommer att fortsätta hamna under press. Retoriken mellan Obama, BP och London börjar se ut som en propagandaföreställning från USA’s sida där intresset för att hitta syndabockar verkar större än att städa upp den pågående katastrofen. Tydligen har Obama fått kritik på hemmaplan för att ha gjort för lite och för sent. Hur gick det till?

Enligt en intressant artikel jag läste igår har BP’s aktie inte blankats ner till dagens nivåer. Tvärtom har blankningen minskat kraftigt på sistone vilket alltså innebär att det är stora institutionella investerare som vill ur aktien till varje pris. Tänker en på detta sätt så finns det fler runt hörnet.

Som jag ser det måste man från BP’s sida se till att likviditetsbehovet täcks. BP har enorma resurser redan i dag, i rena cash (ca 5 miljarder dollar) och har dessutom ett enormt kassaflöde att täcka kommande förluster med. Inga kostnader kommer att belastas bolaget under ett och samma år. Snarare är det så att det här kommer att bli en extremt långdragen process som kommer att ta många år att reda ut. Jämför t.ex. situationen efter 11 september där brandmän och polis än idag väntar på slutgiltiga dommar om ersättning och skadestånd. Det var ändå nästan 9 år sedan terrorattackerna ägde rum.

Fram till igår hade ca 98 miljarder i börsvärde försvunnit från BP. Samtidigt är några av de djärvaste siffrorna jag läst, beträffande totalkostnaderna, att BP’s andel kommer att landa på ca 58 miljarder i ett worst case scenario. Men den som tror att börsvärdet ska minska med lika mycket som en engångspost kostar företaget, samtidigt som företaget tjänar ca 1/3 av den totala kostnaden per år, har inte förstått hur aktier bör värderas. Därmet kunde man räkna ut vad aktien i teorin borde kosta enligt vissa nyckeltal. Men det är inte speciellt intressant sålänge man inte vet vad totalkostnaden landar på. Det man rätt klart kan säga är att aktien är högst intressant ur ett fundamentalt perspektiv redan på dessa nivåer.

Det ryktas om att det enda som kan ställa till det för BP är likviditetsfrågan, som jag själv anser inte är en stor grej. Men skulle det vara så att den feta damen sjunger så finns det extremt goda möjligheter för BP av avyttra tillgångar för att få fram snabba cash. Så även denna punkt borde vara fullt lösbar. Däremot får jag nog hålla med Obama att det lämpligaste för BP vore att hålla inne med utdelningen tills man vet vad notan landar på. Skulle kostnaden bli hanterbar kan man alltid lämna en extrautdelning i efterhand. Precis som jag hoppas att Swedbank ska göra!

Beträffande BP’s aktiekurs, kommer den att gå samma öde till mötes som Ericsson, ABB och Swedbank?