Jag har tagit mig en funderare på sistone och dessutom satt mig in markant mer än vanligt i mobiltelefonmarknaden, igen. När jag var yngre kunde jag i princip allt om mobiltelefonerna, varenda modell. Idag finns det så många modeller att man bara inte orkar.

Hur som helst, i helgen läste jag på och kom fram till en intressant slutsats: Apple’s försprång på premiumsegmentet håller på att ätas upp. Jag trodde själv att detta var ett segment där Nokia nog inte skulle rå på Apple, men efter att ha gått igenom marknaden inser jag att Apple’s stora försprång låg i den snabba processorn och den magnifika skärmen. Konkurrenterna, i det närmaste HTC, har snabbt följt med trenden och kan idag erbjuda minst lika bra telefoner, till och med bättre. Den stora fördelen som Apple har, och som jag också fick känna av då jag funderade på att byta till en HTC desire, är att många användare, precis som undertecknad, har lagt ut stora pengar på app:ar som man vill kunna fortsätta köra. Så just där tog det stopp för mig. Jag kör extremt bra bilnavigeringsprogram och golf-gps-program på min iPhone, program som jag till varje pris vill ha kvar. Fördelen med en HTC hade varit att jag kunnat använda den som trådlös accesspunkt till min iPad (något som iPhone inte stödjer av någon outgrundlig anledning).

Trots besvikelsen insåg jag i alla fall att Apple’s konkurrenter hinner ikapp och numer känns det som om Apple’s egentligen enda stora fördel var den fina skärmen, både beträffande bildkvalitet och känslighet. På just det området är konkurreenterna definitivt redan ikapp, och nästan förbi.

Poängen blir att det visst finns en stor marknad kvar för Nokia inom premiumsegmentet. Aktien var billig tidigare i mina ögon och blev just ännu billigare. Nokia kan mycket väl vara stället jag placerar min nästa warrant i.