Fenomen försvinner inte, fenomen är skapta för att de behövs och kan inte slängas bort hur som helst. Därför kommer Woods att överleva sina sjukt idiotiska snedtramp och komma tillbaka som en vinnare. Fenomenet Woods kommer inte att dö ut som en fallfärdig frukt som ramlat av sin gren och aldrig mer kommer att få näring. Snarare kommer Woods återuppstå som självaste Särimner. Det kanske inte blir i den allra första tävlingen han väljer att spela, det kanske inte ens blir under första halvåret. Men redan i år kommer han stå som vinnare, förr eller senare igen, och golfpubliken kommer åter att hylla hans sportsliga prestationer. Hans privata snedsteg kommer förstås alltid att finnas kvar och aldrig suddas ut. Men Fenomenet Woods är inte ett fenomen på grund av sitt privatliv. Han har blivit ett fenomen genom den del av hans liv som är högst opersonligt och i allra högsta grad ansett som offentligt, åtminstone på banan, precis där alla hans framgångar skapas.

Debatten i media kring Woods har av förståeliga skäl blivit enormt haussad och uppmärksammad. Förståeliga för att vi lärt oss att livet är sådant, icke desto mindre rätt. Undrar hur det sett ut bland kvinnokampslägren om Elin varit otrogen och paret hade porträtterats med en leende Tiger med en golfklubba i handen och en fru vid sidan om sig fullständigt blåslagen och tandfattig med dyster sorgsen min? Nej, jag rättfärdigar varken hans snedsteg eller de friheter som pressen tar sig. Mest av allt är det förstås barnen det är synd om. Dessa barn kommer för all framtid kunna googla fram alla snaskiga rykten, bilder, karikatyrer och annat trams som publicerats om paret Woods.

Det pratas mycket om alla sponsorintäkter som Woods tappat genom sin otrohetsaffär. Hans varumärke sägs vara gott för minst en halv miljard dollar. Pengar han knappast längre behöver. Det Tiger vill ha nu är fler framgångar på banan. Genom att fortsätta vinna och genom att fortsätta jaga Nicklaus gamla rekord i en tidsepok där även om han misslyckas med rätta förtjänar att kallas “Världens genom tiderna bästa golfspelare”. Detta är förstås fortfarande av intresse för många sponsorer.

Ända sedan barnsben har stora idrottsmän varit förebilder för mig. Varumärken som byggts upp kring dessa har präglat enormt många inköp jag gjort genom åren. Jag minns allra starkast åren då jag var runt 10 år och bodde i Tanzania. Varje jul brukade farmor och farfar skicka ner en låda med svensk julmat och julklappar till oss. En jul fick jag både en Adidas T-shirt och ett par Adidas-skor. Inget märkligt med det kan tyckas. Men själva faktumet att de båda bar Stefan Edbergs signaturer och såg ut precis som de kläder och skor han själv använde gjorde att jag hade svårt att slita mig från prylarna på flera dagar. Jag till och med sov med mina nya skor på. De första dagarna ville jag int ens gå utomhus med skorna för att jag var rädd att skita ner dem. När min t-shirt fick sitt första hål blev jag uppriktigt ledsen och kände för att gråta.

För lite drygt två år sedan bestämde jag mig för att köpa en klocka av bättre modell. Valet var lätt. Jag ville ha en finare klocka, men ändå av relativt klassisk modell, sådant att jag kunde ha den kvar utan att tröttna på den i många, många år framöver. Självklart föll valet på en Tag Heuer Link med ett automatiskt Calibre urverk. Precis en sådan klocka som Tiger Woods gör reklam för. Om han sedan använder den eller inte spelar mig ingen roll. Han syns på bilderna med den, jag gillar den, jag gillar honom, jag vill ha den. Fortsätter Woods vinna kommer fler vilja ha de saker han har. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli. Det är lite som att ivrigt heja på sitt favoritlag i fotboll eller hockey: Man överger dem inte bara för att de halkat ner en division. Istället går man på matcherna och hejar och hoppas att de någon dag ska komma tillbaka, och då vara bättre än någonsin, att de då ska vinna mer titlar än någonsin och dessutom göra det med ännu större marginaler än tidigare.

För mig var det lite av en tragedi när skandalerna uppdagades och Woods sa att han skulle sluta spela golf på obestämd tid. Lika mycket som jag var ledsen då blev jag förbannad när sponsorer som inte har ett dyft med barninriktad försäljning valde att dra tillbaka sina sponsoravtal. Helt plötsligt blev det så uppenbart hur kortsiktig världen blivit. Det är uppenbarligen inte bara på börsen som människor är giriga. Allt handlar om att tjäna pengar. Att stötta personen Woods var inte längre viktigt för alla parter, man ville bara åt hans stjärnstatus. Inget ont eller konstigt i det, för det är ju så vi har vant oss vid att världen fungerar. Men inte känns det som det mest humana eller “sportsliga” att göra i en sådan situation. Vissa sponsorer valde att dra ner, eller för en stund helt ta bort Tiger ur sina reklamer, t.ex. Tag Heuer, men behöll honom som affischnamn i bakgrunden, andra, som t.ex. Nike, valde att stötta honom fullt ut och säga att det är golfaren Tiger Woods de har sponsoravtal med, även om de djupt beklagade de snedsteg som orsakat honom och hans familj så mycket skada.

Nike är ett bolag jag faktiskt aldrig haft som någon stor favorit. Men sedan de valt att öppet behålla Woods som reklampelare och fullfölja sina kontrakt med honom har jag köpt fler Nike-prylar än någonsin, och jag kommer att fortsätta med det. Liksom jag är stolt att jag råkar ha just en Tag Heuer på armen, även om de kunde stöttat Woods lite mer än de gjorde. När Woods väl är en vinnare igen, för det kommer han att bli, kommer samma människor som dumpade honom ångra detta.

Jag är en principfast man som står för att jag ibland överdriver mina principer en aning, men jag har ingen lust att ändra på mig. Av de skälen håller jag vad jag lovar och rubbar mig inte en millimeter. Varumärken som gjort mig illa på ett eller annat sätt tar jag aldrig någonsin i igen, inte ens med tång. Detta har t.ex. Samsung och SAAB redan fått erfara. Andra bolag som nu hamnat på min för alltid “conviction hate lista” är Gatorade och Accenture. Att jag en gång i tiden sökte jobb på Accenture ångrar jag idag, liksom att jag en gång i tiden haft en SAAB och dessutom velat köpa en ny, och så vidare. Dessa varumärken är för all framtid förbrukade för mig. Där dessa fallit bort har nya tillkommit. Nike är definitivt ett sådant.

Idag startar Woods jakten på sin 15:e major. För mig är det jakten på rekorden som startar. Det handlar således inte om första tävlingen sedan otrohetsskandalen. Det är förvisso långt ifrån den största golftävlingen Woods kommer att göra, det kommer nämligen den tävling som innebär jakten på den 19:e majorn att vara. Däremot skall det bli otroligt intressant att se om han närmar sig rekordet. Woods har valt en osedvanligt passande tävling att göra sin come-back på. Augustas tävlingsledning kommer att göra allt för att Tiger ska trivas så bra han bara kan och för att både publik och kommentatorer ska uppföra sig. Risken är väl i det närmaste att kommentatorerna får passa sig så mycket för vad de säger att de blir nervösa och av den anledningen hasplar ur sig något väldigt märkligt. Bara under gårdagen lyckades Göran Zachrisson, som för övrigt måste vara guds gåva till golfsporten, haspla ur sig att “filma en mörk man i motsljus är ingen bra idé”. Rätt kul då man hör Zachrissons oskyldiga röstläge, men rätt märkligt om någon annan sagt det. Jag tvivlar inte en sekund på att den kommentator som säger något olämpligt om Woods kommer att få åka genom Augustas grindar en endaste gång till. Rätt eller fel, vad vet jag. Men uppenbarligen är det fler än jag som vill se mer av Fenomenet Woods. Fenomenet på golfbanan vill säga.

För att kunna följa jakten på första parkett beställde jag igår Viasat’s golfkanal! Idag börjar fyra dagars otrolig underhållning. Fyra dagar fyllda av fenomenet Woods.