Att duktiga personer lyckas göra bra investeringar är förstås en regel med få undantag. Däremot kan man fundera över hur många riktigt duktiga privatsparare och proffs som verkligen lyckades tjäna riktigt stora pengar på finanskraschen? Jag resonerar såhär: Under särskilda omständigheter verkar saker och tings värde inte tas i beaktande. Så även när något verkar väldigt billigt fortsätter priset att rasa likt en sten till botten. Under finanskraschen var det många aktier som fortsatte att rasa, ja, genom botten alltså. Vid några tillfällen saknade värderingarna all rim och fason.

Min farfar var en mycket duktig sparare och visste när en aktie var billig. Han köpte heller aldrig aktier när de dippat lite grann, utan hade alltid enormt mycket is i magen och kunde köpa på de ännu lägre nivåerna. Trots detta och mitt under rådande finanskris när börsen stod långt ifrån botten köpte han Handelsbanken för 164 kr och Volvo för 70 kr. Båda priser var förstås mycket bra, även sett till den utveckling han själv fick på dessa aktier till dags datum. Däremot kunde han ju tjänat så otroligt mycket mer om han haft ännu mer is i magen. Volvo gick ner till ca 32 kr och Handelsbanken kunde handlas för bara dryga 80 kr som lägst.

Jag förvånas inte över farfars köp. Han visste att det var rejält billigt och valde att gå mot strömmen och tjänade långt mer på detta än de 10%/år som hyggliga placeringar normalt förväntas ge. Det jag däremot funderar över är hur alla andra, ännu duktigare analytiker och sparare, kunde tjäna så mycket pengar genom att träffa botten. Är det inte så att man någon gång tycker att aktier är så billiga att man bara måste köpa dem för att inte missa uppgången? Uppgången som kom senare visar ju också hur otroligt snabbt en vändning kan ske och i detta extrema fall var det nog ändå rätt att fånga den fallande kniven när avgrunden närmade sig.

Jag förundras över alla de människor som syns på forumen som ideligen pratar om vilka oerhört låga GAV de har på sina aktier. Swedbanks forum på diverse nätsidor vittnar om hur otroligt många det är som gick in på under 25 kr, många gick visst in under 20 kr också, och alla har dem gemensamt att dem i princip träffade botten. Var det inte så att de gick in många gånger och klev ur när det föll ytterligare, och sista gången de köpte så vände det verkligen? Hur bär man sig åt för att vara ett proffs och ändå vänta tills Swedbank stod i 18 kr innan man köpte på sig hela sitt innehav? Själv fick jag ett GAV på 25:92 kr, ett resultat av två saker:

1. Enorm tur
2. Det faktum att jag hade pengar kvar att handla för när aktien dippade ännu mer

Min tur bestod i att jag var helt och fullt ointresserad av bankaktier. Min farfar såg bankaktierna som den stabila basen i sin portfölj, något som alltid skulle ge en viss direktavkastning. Men jag ville hellre ha potentialen i kurslyft framför höga utdelningar och såg inte hur bankerna skulle kunna expandera i någon större utsträckning. Det var först när min svärfar började prata om att Swedbanks första nyemission var väldigt attraktiv som jag fick upp ögonen för banken. Jag var fortfarande inte ett skvatt intresserad av att äga bankaktier, men fick nu en anledning att läsa på lite om banken. När kursen pressades under emissionskursen förstod jag att något inte var rätt. Det som inte var rätt var att marknaden saknade förtroende för banken och dess ledning. På något sätt trodde man inte att nyemissionen skulle rädda banken och att konkursen var nära förestående. Jag fortsatte att följa banken medan kursen pressades och det dröjde inte länge innan nyemissionskursen på 48 kr var bruten och aktien stod i 40 kr. Jag minns att jag då tänkte att marknaden inte trodde att pengarna skulle räcka för att få bolaget på fötter trots att man tagit in en hel årsvinst i extrapengar av aktieägarna. Jag började skissa på vad en ytterligare nyemission skulle göra för banken, även om jag inte trodde att det skulle bli någon, och insåg då snabbt att det kunde ta två vägar: Antingen skulle kursen rekylera kraftigt upp som svar på marknadens ökade förtroende, eller så skulle kursen pressas rätt ner i ett svart hål då marknaden i princip skulle vara villiga att ge upp förtroendet helt för banken.

Själv trodde jag aldrig att banken skulle gå i konkurs. Mitt absolut främsta skäl var att banken årligen tjänade ca 15-20 miljarder. Eftersom problemen i banken inte berodde på den svenska verksamheten, utan på den internationella, tog jag reda på att detta totalt handlade om ca 200 miljarder kr. Banken hade nämligen dryga 200 miljarder i total lånestock i Baltikum. Plötsligt gick det upp för mig att det skulle ta banken högst 10 år att på helt egen hand beta av sina skulder. När kursen stod i 35kr var börsvärdet ca 20 miljarder kr. Ett snabbt resonemang. Den som hade väldigt mycket pengar, närmare bestämt 20 miljarder, kunde köpa hela banken, sedan vänta ut de tio åren, för att därefter tjäna 20 miljarder kr/år. Hade man haft 20 år på sig hade förmögenheten, med oinvesterad avkastning, givit 200 miljarder kronor i vinst, eller 1000% på 20 år. Detta måste anses vara en extremt fin avkastning för någon som har mycket pengar, och då räknar jag inte ens med den enorma kursutvecklingen på aktierna utan endast intäkterna från banken.

Jag vet att kalkylen ovan är aningen förenklad, men den ger i snabba drag en blick över hur enkelt det kan vara att hitta en bra investering. Sagt och gjort, jag tänkte inte missa tåget om det gick utan köpte mina första aktier på 35 kr. Sedan köpte jag mer under hela turen ner i källaren. När pengarna till slut var slut, och då stod kursen i 20 kr, kunde jag inte göra annat än att titta på och beklaga mig när aktierna blev billigare och billigare. Över en helg vände skutan i och med att Folksam blev storägare. När väl kursen började stiga insåg jag åter vilken potentiell resa som stod för dörren. Tack vare snälla föräldrar lyckades jag fixa fram ännu mer pengar och kunde köpa en ganska stor post aktier för 25 kr.

Jag fick således ett mycket fint GAV, men det var faktiskt mer tur än skicklighet. Hade jag varit insatt i bankens verksamhet långt tidigare hade jag nog köpt långt innan bottennivåerna nåddes.