Jag läste nyligen i DI att det fanns över 137.000 svenskar med en förmögenhet på över 2 miljoner, alltså “mångmiljonärer” i någon mening (dock år 2007 då det fortfarande gick att se vilka som förmögenhetsbeskattades). Artikeln förtäljde dock inte om det var inklusive eller exklusive eventuella bostadslån. I vilket fall som helst blir jag inte jätteförvånad. Det räcker med att se sig omkring i trafiken för att förstå att det vimlar av svindyra volvobilar på gatorna. En V70 är knappast en svenssonbil längre. En utrustad V70 kostar långt över 300.000 kr, kanske till och med en bit över 350.000 kr, om man ska ha allt lull-lull som finns, och gapet till det som förr betraktades som de riktigt svindyra bilarna, BMW, Mercedes och Audi är inte så stort som man kan tro.

Antalet svenskar med en förmögenhet på över 10 miljoner var däremot bara dryga 8000 st. Den siffran förvånade mig desto mer. Med tanke på hur folk bor, för det finns ju en hel del extremt exklusiva hus, så trodde jag nog att det skulle finnas fler extremt rika personer. Jag skulle förvänta mig att i princip alla ledningspersoner med årslöner på över 5 miljoner borde kunnat skrapa ihop mer än 10 miljoner, men så verkar inte fallet vara. På det stora hela måste det bero på att vi (eller snarare dem) konsumerar väldigt mycket som de i egentlig mening inte behöver, åtminstone inte för att överleva.

Min farfar sa alltid till mig: Man blir inte rik på höga inkomster, utan på låga utgifter. Och det stämmer väl ändå rätt bra. Farfar sa också att: Man ska inte köpa det man behöver, utan endast det man inte kan undvara. Och det stämmer ju också. En lite yngre person sa också att: En högre lön gör bara att man har råd att låna mer pengar. Och så verkar det ju vara. Samma person sa också att: Ska man bli rik måste man ha fattiga vänner. Och det är nog extremt sant det också. Det är lätt hänt att man spenderar i samma omfattning som sin umgängeskrets.

Så tänk på dessa vidsdomsord om ni har som mål att bli rika, någon dag.