Den som läser artikeln noggrannt inser att det i botten är redovisningssystemet som Peter Malmqvist attackerar medan det är Swedbank som får stå som måltavla. Peter Malmqvist är en fjant som förmodligen får betalt för de inlägg han skriver och varför han ska hacka på Swedbank vet jag inte. Men självklart är det en tacksam måltavla och är man villig att skriva något sådant om banken så är jag inte det minsta förvånad över att DI.se ställer upp. Jag skulle vilja likna Malmqvist vid den sorgliga figur vi länge kände som Robinson-Robban. En mediakåt spellevink som gör allt för att synas utan att någon gång kommentera något av värde. För finns det någon som baserar sina investeringsbelsut utifrån vad Peter Malmqvist tycker, tänker och säger?

Så till det sakliga i debatten, men innan jag börjar vill jag bara kommentera påståendet om att Swedbank har en stor Goodwill-post som faktiskt ligger på 12.6 miljarder och inte ser speciellt snygg ut i balansräkningen. Banken hävdar att det finns goodwill i baltikum som faktiskt är befogat och har därför undlåtit sig att skriva ner värdet. Detta är punkt ett att diskutera. Punkt två är att Peter Malmqvist på något sätt tycks attackera bankens värdering då han jämför värderingen med t.ex. Handelsbankens värdering. Sista punkten är att han anser att Swedbank riskerar att förpassa det svenska finansiella systemet och dess rykte till det som allt som oftast förknippas med bananrepubliker.

Punkt 1.
Jag kan hålla med om att bankens goodwill-post på 12.6 miljarder får anses väldigt hög, i synnerhet som intjäningen från regionen hittills varit mycket medioker. Dock utesluter jag att Swedbank skulle ha farit med osanningar och frångått de svenska redovisningnormerna. Därför borde Malmqvists artikel snarare riktats mot de lagliga aspekterna av finanssystemet och möjligen åskådliggjort med Swedbank som exempel. Istället väljer han att måla upp banken som det största hotet mot det svenska finansiella ryktet. Rena pajasfasonerna.

Jag tror inte man ska se undlåtelsen att skriva ner värdet från Swedbanks sida som att banken anser att hela värdet är fullt motiverat. Snarare är det så att Swedbank har kämpat i stark motvind hela det gågna året och har valt att disponera pengarna/förlusterna på det sätt som helt enkelt ser bäst ut. Att skriva ner goodwill är inget annat än en minuspost i resultatet och belastar det egna kapitalet. Vill man hålla EK högt bör man alltså vänta så länge det är möjligt med att skriva ner goodwill. Detta är knappast något unikt för Swedbank. Att ha högt EK kan vara något som underlättar bankens upplåning och på så vis gynnar banken i längden framför att realisera förlusterna direkt. Så nog tror även jag att det finns en baksida med att låta den stora goodwill-posten ligga kvar, men inte är det på bekostnad av lagföringsbrott eller andra typer av oegentligheter. Snarare kan vi nog förvänta oss att en del av de reserver som tagits kommer att användas för att skriva ner en del av goodwillposterna under det kommande året.

Punkt 2.
Bankens EK ligger idag på 77 kr. Mig veterligen finns det ingen, undantaget mindre småsparare möjligen, som analyserar Swedbank utifrån detta värde. Jag har själv hela tiden tjatat om att bankens EK ligger på 66 kr rensat för allt goodwill och med en värdering på 1.5 ggr EK bör ha en aktiekurs på ca 100 kr utan att vara ansträngd. De 11 kr som skiljer i EK, givet 1.159 miljarder utestående aktier, innebär en nedskrivning av goodwill med exakt 12.75 miljarder, alltså precis så mycket som Swedbank har i goodwill i baltikum. I min analys anser jag att ett par miljarder säkerligen kan vara befogade varför jag anser denna värdering som relativt konservativ och då har en potentiell liten uppsida.

Vidare säger Malmqvist själv att aktien idag handlas till 0.8 ggr EK (1.0 ggr EK i min beräkning) och jämför sedan värderingen med SHB som ligger klart högre. Jo men visst, det är ju på grund av alla problem som Swedbank har en värderingen är markant mycket lägre. Så i princip har mannen endast konstaterat att bankens värdering är lägre än för de övriga bankerna. Slutsatsen får bli att marknaden självklart redan prisat in både kreditförluster och framtida nedsrivning av goodwill i sin värdering och därför endast handlar banken till 1.0 ggr EK medan 1.5-2.0 ggr EK är brukligt under “normala” omständigheter. Så kanske talar Malmqvist endast till de allra minsta av småspararna i sin artikel. Men då skulle han stått på barikaderna för länge sedan. Nu ser ju allt ut att gå åt rätt håll.

Punkt 3.
Hotar Swedbank allena Sveriges rykte på de finansiella marknaderna? Det är så dumt att jag nu känner att jag inte ens orkar kommentera det.

Avslutningsvis vill jag ta upp det faktum att det hela tiden citeras att Swedbank är den enda bank som utnyttjat de statliga garantierna och att staten minsann varit extremt generösa mot banken som ställt upp när de behövde som mest hjälp. Detta är delvis sant, men inte hela sanningen. Staten utfärdade garantierna för att inte hela svenska samhället skulle kollapsa. Staten hade inte dragit sig för att låta Swedbank gå omkull om det inte skulle innbära enorma följdeffekter och konsekvenser för de övriga svenska bankerna. Hade Swedbank gått omkull hade ingen annan av de små svenska bankerna fått låna pengar av någon. Det hade varit förödande i en situation där bibehållen stabilitet på den svenska finansiella marknaden kan ha varit enda skälet till att Sverige nu ser ut att kunna ta sig ur lågkonjunkturen starkare än många andra nationer. Utlåningen till privatpersoner har kunnat fortgå som vanligt och utlåningen till företagen ser nu ut att komma igång igen. Det här gör att vi ligger långt före många andra länder där de finansiella systemen fortfarande är på upptining.

Swedbank hamnade i en situation där långivarna ville ha garantier för att låna ut pengar. Detta berodde faktiskt inte på att Swedbank såg ut att gå i konkurs utan för att långivarna visste att de kunde få garantier. Man ska komma ihåg att garantiprogrammet funnits kvar även efter de båda nyemissionerna som Swedbank gjort varefter det knappast kan råda några akuta kriser för banken på upplåningsmarkanderna, något som också har visat sig då Swedbank faktiskt har kunnat låna betydande summor till konkurrenskraftiga villkor även utan de statliga garantierna.

Jag vill hävda att en kollaps av Swedbank hade skapat långt större problem för Sverige än vad Lehman Brothers krasch orsakade i USA, och det var gigantiska problem.