Tidigare skrev jag om två vägar att gå för Ericsson:

1. Nischa sig markant
2. Bredda sig rejält

Idag kan vi läsa om hur Huawei slår Ericsson på fingrarna när det kommer till att bygga nästa generations nät i Sverige. Japp, i Sverige. Inte ens på hemmaplan kan de numer konkurera och det är precis det som är min poäng. Oavsett om kineserna krossar sitt motstånd med statliga subventioner eller inte så tar de marknadsandelar så det visslar om det. Ericsson får smäll på fingrarna gång på gång på gång. På sikt kommer Ericsson aldrig att klara av denna konkurrens. Därför måste bolaget bli ännu tightare och bättre på det de gör, de stora systemen alltså, eller bredda sin verksamhet utanför ramen för dessa.

Att tillverka mobiltelefoner kändes ju som ett steg i rätt riktning, men inte ens dessa kunde man göra användarvänliga. 1997 köpte jag min tredje mobiltelefon, en Nokia, efter att ha haft både Motorola och Ericsson. “Aldrig mer en Ericsson” sa jag då. För två år sedan köpte jag en iPhone, “Aldrig något annat än Apple” säger jag nu. Men denna erfarenhet hindrar mig inte från att hoppas att Ericsson väljer alternativ 2 ovan. Även om det säkerligen är den mest vanskliga vägen att gå så skulle åtminstone jag tycka det vore lite kul med både gummistövlar och PET-kameror (Positron Emission Tomografi) gjorda av Ericsson. Eller varför inte starta bankverksamhet? Jag inser förstås själv att vägen dit känns mycket lång och framförallt avlägsen, men visst måste väl något göras?

Givet det starka folkstöd och investeringsintresse som finns i aktien kommer den säkerligen att lämpa sig väldigt väl för trejding. Så fort aktien sjunker brukar den rekylera upp som en badboll. Det är helt enkelt för många som tror på bolaget. Men på lång sikt, i dess nuvarande form, känns bolaget dömt att misslyckas.