Såg just ett inlägg från Australien på tv där vatten för konstbevattning inte räckte till både spannmålsbönderna och vin-druve-odlarbönderna (ni förstår vad jag menar). Eftersom vin kostar mycket mer än spannmål kunde vinbönderna betala klart mer för det vatten som fanns att tillgå. Istället förstörs nu enorma mängder spannmålsskördar, och det är inte första året, utan 5-10:e året i följd. Australien var enligt programmet ett av mycket få länder som exporterar spannmål. Med detta vill jag bara belysa ett exempel som pekar på att spannmålspriserna knappast kommer att minska på lång sikt. Som av en händelse har ju även BEF en massa spannmål i lager. Spannmål man inte sålt på grund av att spannmålspriserna varit så låga. Istället har man alltså bunkrat dessa i lador till bättre tider.

Detta förfarande liknar alltså det som Lukas Lundin förordade då LUMI stängde ner gruvor snarare än att bryta zink till förlustpriser. Sen var det ju någon mer som gjorde något liknande… Just det, Swedbank har ju skapat Ektornet AB för avyttring av baltiska fastigheter när väl konjunkturen, priserna och marknaden ser mer gynnsam ut än idag. Min slutpoäng är att det finns en större potential i alla bolag som gör på detta vis än vad som syns i balansräkningen för tillfället. BEF, LUMI och Swedbank är några exempel.