Med “daytrading” menar jag nu just vad det låter som, att köpa och sälja samma dag eller åtminstone på väldigt kort sikt.

När en fond behöver vikta om, t.ex. efter en NE, så måste detta ske över en utragen tid. Det går inte att sälja flera miljoner aktier över börsen inom loppet av ett par timmar. När väl någon säljer ut tenderar kursen att falla svagt under en mycket lång tid. Under denna tid är det lätt att som investerare bli väldigt frustrerad över de till synes oförklarligen sjunkande kurserna. Efter att ha sett kursen rasa ett par dagar kan man lätt tappa tålamodet och bestämma sig för att hoppa av aktien. Har man tur fortsätter kursen ner ännu länge under ytteligare dagar, sådant att man har gott om tid att fundera på om man vill hoppa på igen. Men, och det är här som det stora problemet uppstår: När väl utförsäljningen är avklarad stiger kursen mycket snabbt. En kurs kan stiga på grund av två saker:

1. Många vill köpa aktien
2. Få vill sälja aktien

Snabbast blir effekten när några verkligen vill ha aktien samtidigt som väldigt få vill sälja den. Det är lätt att helt enkelt låta bli att sälja. Om alla bestämmer sig för att inte sälja tvingas nästa köpare uppenabarligen att betala ett “högt” pris innan någon åter är villig att släppa sina aktier. Just denna “plötsliga” effekt kan man ju få på en undervärderad aktie där någon “tvingas” sälja ut. Självklart “tvingas” man sällan sälja, men nästan alla fonder/institut har däremot  inskrivet i sina stadgar hur fonden skall förvaltas och hur stora de enskilda innehaven får bli, vilka måste följas, och därigenom regleras, förr eller senare. En fond kan bli överviktad i ett enskilt värdepapper om t.ex. kursen har rusat kraftigt eller efter en nyemission.

Med detta sagt vill jag belysa ett exempel där man som småsparare kan bli extremt frustrerad över en stadigt sjunkande kurs. När man dock väl tar modet till sig att hoppa av har man riskerat att hamna så nära botten att man kanske missar en häftig rekyl. När väl rekylen kommer tar det emot att hoppa på igen, och istället hoppas man att det bara är en tillfällig rekyl och att det kommer en ny botten. När kursen sedan fortsätter att sega sig uppåt blir det bara mer och mer psykologiskt svårt att hoppa på igen, och snart står man kanske helt utanför aktien.

Denna psykologi är enormt svår att undvika som investerare. För min egen del svider det i hela kroppen varje gång kurserna segar sig nedåt, i synnerhet när jag inte har mer pengar att handla för, men tack vare att jag försöker tänka på det jag skrivit om ovan brukar jag kunna härda ut, och alltid, alltid, har det kommit ganska kraftiga rekyler och vips är man tillbaka och förbi den tidigare toppen.

Jag tror att det är på grund av denna psykologi som vissa blir väldigt framgångsrika investerare. Människor som Buffet och Lynch har aldrig oroats av vad som händer på kort sikt. Men många av oss försätter oss i situationer där vi tvingas bry oss om vad som händer på just kort sikt och därför drabbas vi också av de känslor som tar över när förnuftet inte längre har tålamodet. Jag som golfspelare vill gärna dra ytterligare en parallell: Tar man Tiger Woods som exempel så spelar han inte längre golf för pengarnas skull. Han kan koppla bort värdet av varje slag i kronor räknat, och endat fokusera på de bucklor han så gärna vill ha. Så ser det inte ut för många andra. Många andra spelare är beroende av sin framgång för att få vara kvar på touren, för att kunna trygga sin och sin familjs framtid. De spelar för helt andra skäl än bara bucklan. Och drar man detta till sin spets så skulle jag vilja påstå att de bästa av de bästa, sådana som Tiger Woods, aldrig har spelat för pengarnas skull.

Frågan är då om Buffet och Lynch är sådana som investerat för att de behöver sina pengar till något? Svaret är nog nej. De bryr sig inte om vad deras pengar är värda. De bryr sig bara om att skapa och förädla. Det ger dem den tillfredställelse de behöver. Och ser man på den stora scenen så är det alltid människor som inte bryr sig om pengar som har förmågan att skapa de största tillgångarna.