Jag läste idag ett inlägg av Staffan Kjellin, bloggare på Redeye. Hans inlägg om banker hade fått några kommentarer, bland annat en som skrev något i stil med, “jag önskar att en svensk storbank kunde gå omkull så de lär sig att staten inte räddar dem hela tiden”. Det var inte ordagrant återgivet, men betydelsen är riktig.

Den som sa detta måste vara komplett galen och inte förstå ett smack av någonting. Ett skäl till att de svenska bankerna klarar sig såväl och har både hög kreditrating och får låna på bra villkor är att de svenska bankerna dels har gott rykte utomlands och dels har svenska staten i ryggen. Om en bank gick omkull skulle det drabba de andra bankerna oerhört hårt, vare sig de vore välskötta eller inte. Skulle Swedbank gå omkull helt så skulle SEB dras med ner en bit i dyn. Ringarna på vattnet skulle bli enorma och långa.

Allas vår privatekonomi skulle kraftigt påverkas, till det negativa med höjda räntor och högre kostnader för i princip allt. Den svenska kronan skulle  bli mindre värd vilket skulle göra vår import (som faktiskt ökar för varje decennium) dyrare och dyrare. Matpriser skulle stiga osv osv…

Kort sagt är det ganska dumt att önska sig en krasch av någon av de svenska storbankerna. Men jag kan hålla med om att det är på sin plats med en fingervisning, på något sätt.