Pappaledighet tar tid(en)

Jag har sannerligen varit slö på sistone. Det har att göra med att jag är pappaledig och kommer så att vara det kommande halvåret. Man kunde kanske tro att det skulle bli mycket mer tid över till bloggandet, men så verkar inte vara fallet. Jag tycker på det stora hela att det är markant lugnare att vara pappaledig än att jobba, men ändå är man helt slut på kvällarna och säckar ihop riktigt tidigt.

Icke desto mindre läser jag lite på nätet. Min iPhone är återigen fullständigt ovärderlig då jag kan hålla koll på kurser och nyheter även när vagnen rullas.

Nu i kväll släppte mina favoritjournalister på DI.se ännu en bra artikel som går ut på att skriva att vissa stora börser rivstartat året med uppgångar uppemot 15% redan:

“Det gäller exempelvis på börsen i Mumbai som, omräknat till svenska kronor, rusat med nästan 15 procent”.

Det fascinerande med texten är givetvis att man först måste räkna om börsindex till svenska kronor innan man kan beräkna hur många procent den stigit. Det är högutbildat folk som jobbar på DIs internetredaktion…

I övrigt får man nog konstatera att börsåret har börjat mycket bra. Precis som jag trodde steg också börsen. Men jag är ännu inte helt säker på att min teori om att börsen ändå kommer att falla under ingångsnivån för året kommer att omkullkastas. Förhoppningsvis gör den det.

Bankerna visar nu upp sina resultat för sista kvartalet. Först ut var Nordea som föga förvånande uppvisar riktigt fina siffror. Detta hänger framförallt ihop med att räntenettot förbättrats avsevärt. Samma tendens lär de övriga bankerna, utom möjligen SEB, kunna uppvisa.

SEB har under fjolåret satsat på att plocka fler och fler bolånekunder. De har tidigare fokuserat mer på företagssidan, men inser nog, liksom många andra, att den sidan nog kommer att vara “död” ett tag till. Svenska företag kan låna billigare själva via företagsobligationer och har dessutom fortfarande “snålat” efter att man gjort läxorna från finanskrisen och eurokrisen. Med andra ord kan man alltså se belånade svenskar som en ganska säker intäktskälla ett bra tag framöver, vilket jag också ser som förklaringen till att man väljer att öka inom det segmentet.

Swedbank lär visa upp riktigt fina siffror även de, trots att de inte längre jagar fler bolånekunder med ljus och lykta. Bara att invänta och se…

Själv ser jag mest fram emot att läsa Volvos rapport. Enligt mina teorier har marknaden inte alls kollapsat på det sätt som många verkar ha trott. Dessutom har man en försäljning på gång som kan inbringa mellan 5-10 miljarder som delvis kommer att gå till att amortera ned lån. Man fortsätter alltså att stärka företaget trots att försäljningen ligger nära rekordnivåer. Skall man tro senare tids uttalanden från högt uppsatta på Volvo har försäljningen inte påverkats ens nämnvärt av senaste tumultet på marknaderna. Om det visar sig stämma kan nog Volvos kurs ha betydligt mer att ge framöver då det också skulle skicka riktigt tydliga signaler om att man numer finns på nya marknader som täcker upp för de som har minskat kraftigt de senaste åren, och därmed också ligger helt rätt positionerade för framtiden.

Jaja, börsen är spännande och det ska bli intressant att följa rapporterna framöver. Dock känns det samtidigt rätt skönt att inte punktbevaka varenda pressrelease och istället spendara mer tid med familjen. Det verkar ju även som om börsen har en tendens att stiga så fort jag ägnar mig åt annat.

Uppgång att vänta

De senaste åren har börsen haft en tendens att stiga över årsskiftet. Jag vet detta därför att jag varje år har tänkt att det är skönt att man inte försökt att smita från skatten på ett KF-konto genom att sälja allt och köpa tillbaka efter nyåret.

Om trenden upprepas kommer alltså börsen att stiga i några dagar till.

Nästa hemska observation är dock att börsen, eller åtminstone alla mina innanhav, vid någon senare tidpunkt har handlats till lägre nivåer än före årsskiftet. Mao kunde man alltså att gjort en vinst dels på skatten och sedan på aktiekursen.

Trots detta har jag även i år valt att behålla aktierna i min KF. Nu återstår att se hur utvecklingen blir.

På det stora hela tror jag på uppgång för 2012, däremot tror jag det kan dröja till den senare hälften av året innan det blir en lite stabilare uppgång. Problemen är långt ifrån lösta. Det är bara paniken som lagt sig.

Volymerna på börsen har varit extremt små de senaste dagarna.

Hoppas vi får ett bra börsår. Det är trots allt snart drakens år och jag råkar vara just drake. Eld-drake närmare bestämt.

Lycka till!!

Ingen effekt på bolåneräntan

Riksbanken sänkte nu på morgonen reporäntan med 0,25 procentenheter. Det dröjde dock inte mer än någon timme innan både Nordea och SEB gick ut och förklarade att detta knappast kommer att förändra prisbilden på bolån, åtminstone inte på 3-månaderslån och högst marginellt på de längre lånen. Förklaringen uppges vara att 3-månaderslånen i dag styrs av helt andra faktorer. Bankerna tvingas som bekant att låna på längre löptider i alla fall.

Hur kommer det då se ut när reporäntan höjs med ytterligare 0,25 procentenheter? För det första lär det dröja och för det andra kommer vi nog se ett par sänkningar till först. Men på det stora hela kommer bankerna förmodligen att vara extremt snåla med sänkningar, men desto snabbare med höjningar. Så när väl reporäntan är tillbaka på 2% så lär de officiella 3-månadersräntorna vara högre än de är i dag. Trist för alla med bolån, men något man nog skall räkna med som kund.

Detta är bara ett av alla skäl till varför man skall ha lite bankaktier i sin portfölj. Banker klarar sig alltid och de har en förmåga att hela tiden pytsa ut kostnadsökningar på sina kunder.

Robothandeln

Jag förmodar att de flesta av er som läser denna blogg också såg inslaget som Kalla Fakta gjort om robothandeln. Programmet sändes i går kväll och finns säkerligen att se på TV4 Play.

Det intressanta är att man faksikt lyckades vinkla programmet så att robothandeln framstod i relativt dålig dager. Jag tror, och har länge trott, att man behöver reglera denna marknad. Det känns fullständigt osunt att robotar skall sitta och lägga över 200 fejkordrar i sekunden, ordrar som dras bort 150 mikrosekunder efter att de lagts. Det är onekligen så att börsens funktion helt kommit i skymundan för giriga snyltare som vill profitera på andras svagheter. Inget nytt för en handelsplats, men det hör definitivt inte hemma på den börs där jag vill investera mina pengar.

Det är uppenbart så att någon betalar för robotarnas predatoriska framfart, och det ligger väldigt nära till hands att tro att det människorna som är förlorarna och inte andra robothandlare. Med andra ord skulle alla vi som manuellt sitter och påtar och petar i våra ordrar vara de som förlorar. Det drabbar kanske varken dig eller Fredrik Lundberg, men det kan gott drabba alla de handlare som tvingas exekvera fondspararnas viljor.

Om en fondsparare vill sälja sin andel måste mäklaren omedelbart (samma dag) exekvera jämförbar försäljning. Samma gäller ju även Industrivärden om de vill göra någon förändring, men skillnaden är att de gör ohyggligt mycket färre affärer än fondspararen. Fondspararen som just hoppat av vill snart hoppa på igen när börsen ser ut att vända. De stora investerarna har suttit still hela tiden.

Slutsatsen blir att svängningarna inte spelar den långsiktige någon roll mer än att det kan vara tråkigt att se värdet på sitt innehav gå ner i perioder. Å andra sidan kan det ju då vara läge att köpa mer om man inte har köpt färdigt för resten av sitt liv.

Varje bred nedång på börsen är ett tillfälle att köpa aktier till reapriser. Snart vänder börsen, trots att läget ser mörkt och hopplöst ut, och det är inte för sent att börja köpa aktier ännu. Om några år kommer dagens köp att framstå som väldigt goda affärer. Se bara till att sprida inköpen.

Kapitalkraven på bankerna förändras

Nu står det klart att det inte blir några problem för de svenska storbankerna. Sedan i går är det nämligen klart att det blir de nya Basel III-reglerna som kommer att gälla och samtliga svenska storbanker uppfyller redan dessa krav. Kruxet var ju att man ett tag trodde att det skulle bli de gamla Basel I-reglerna som skulle gälla. Med andra ord kommer SHB inte att behöva skrapa fram de ytterligare 9,6 miljerderna som såg ut att fattas, liksom Swedbank som saknade ca 2,6 miljarder.

Istället ser det nu ut som om båda dessa banker kan hålla kvar vid sina tidigare planerade utdelningsnivåer. I Swedbanks fall handlar det om ca 6 kr, och detta för en aktie som du köper för under 90 spänn i dag.

Själv tycker jag de svenska bankerna har stått emot raset väldigt väl med nedgångar i paritet med index, att jämföras med mer globalt exponerade Volvo som rasat över 40%.

Lundbergs och Industrivärden köper mer Volvo

Som jag sagt tidigare så handlar caset i Volvo inte så mycket om mod, utan om långsiktighet. I går kunde man vis SIX (via Dagens Industri) läsa följande release:

(SIX) Dagens Industri har riktat blicken mot Volvo i sin färskaste tidning och argumenterar för varför fordonsjättens aktie är en bra affär idag. I måndags ökade Lundbergsfären sitt ägande och igår flaggade Industrivärden upp sin röstandel. 

En försäljning av Volvo Aero kan dra in 5-10 miljarder kronor och skulle minska den finansiella risken även om Volvos nettoskuld om knappt 30 miljarder inte är alarmerande hög. 

Det nya marginalmålet är diffust, men vd:n Olof Persson har dock preciserat potentialen till en förbättring med minst 3 procentenheter. Om Volvo kan etablera en snittnivå på 7 procent över en cykel innebär det att en normal rörelsevinst pendlar runt 20 milajrder kronor, och betydligt mer under en högkonjunktur, skriver tidningen. 

Som sista punkt listar DI värderingen. Man behöver egentligen inte vara särskilt modig för att köpa Volvos aktie efter årets kursfall, bara långsiktig. Det är en beskrivning som passar ganska bra på både Industrivärden och Lundbergs, som båda ökat sitt ägande i Volvo den senaste tiden. 

Hanna Hoikkala, +46 8 586 163 67 hanna.hoikkala@six-group.se Nyhetsbyrån SIX 

Märklig rusning

Det som hände i går tog mig lite på sängen. Jag hade ingen möjlighet att bevaka börsen alls i går utan fick läsa mig till nyheten om centralbanksinterventionen i efterhand. Som alla vet tog börserna enorma hopp på nyheten om att man tillför likviditet i form av USD till marknaden. På sikt gör det här att upplåningskostnaderna för bankerna minskar och förhoppningsvis skall interbankmarknaden fungera bättre. Banker kan fortsätta att hålla pågående lån i USD flytande och riskerna att företag som lånat i USD skall behöva sparka folk minskar etc etc… På det stora hela ett mycket positivt besked som alltså förklarar varför riskaptiten åter ökar. Eller?

Å ena sidan är det lätt att förstå att man med denna intervention underlättar för banker och företag, men baksidan av myntet är att man också officiellt visar hur fruktansvärt illa ställt det är med världens ekonomi. Eller mer specifikt bankernas ekonomier.

Den likviditetsbrist av USD som vi sett på sistone såg vi även under förra finanskrisen. Då låg de svenska bankerna lite pyrt till eftersom kostnaden för deras upplåning i USD steg kraftigt. Då, var det bara en instans som kom till undsättning, Riksbanken. Några aktioner från FED för att rädda svenska banker var det givetvis inte tal om, och så är det inte nu heller. Ingen bryr sig om 4 små svenska banker ute i stora världen. Och det är väl mot denna vetskap som denna centralbanksintervention börjar bli något mer obehaglig.

Uppenbarligen ställde sig de aktuella centralbankerna bakom betydligt större aktörer än de svenska bankerna. Min egen teori är att det finns banker i Europa som ligger väldigt pyrt till och som riskerar att orsaka en kaskad av oönskade effekter om de går omkull. En mild gissning kunde vara att det rör sig om någon av de franska, italienska eller spanska bankerna. Mest troligt är att det gäller en eller ett par franska storbanker. Lika troligt är att de amerikanska storbankerna knappast har så obetydlig exponering mot Europa som de länge låtit påskina heller. Ett bevis på det är den nedgradering av kreditbetyg som sköljdes över 15 banker nyligen, däribland några av USAs absolut största banker. Ett annat bevis är den intervention vi såg i går.

Jag har valt att ta hem en liten del av vinsten i hopp om att kunna köpa tillbaka under dagens nivåer. Rätt eller fel, det får tiden utvisa.

Apple-strul

Problemen med min nya iPhone 4S fortsätter. Jag skrev ju nyligen om att min telefon hade fått något bättre batteritid sedan jag stängt av den automatiska tidszonsuppdateringen. Men som genom ett trollslag har telefonen nu återgått till sitt gamla jag och batteriet tar slut på några timmar (dock utan att bli lika varm denna gång). Detta trots att tidszonsuppdateringen fortfarand är avstängd.

Efter samtal med Apple kommer de dock att byta ut min telefon. Tack för det. Jag hoppas bara att den nya telefonen inte brottas med samma bekymmer…

Kung Wolf på väg att abdikera?

Aj aj, jag såg inte detta komma, men nu när jag läst på DI.se att det redan spekuleras i att Kung Wolf skall följa med Gardell och Cevian till Danske Bank så låter det faktiskt föga förvånande.

Under årens lopp har jag hyllat Michael Wolf för sina insatser i Swedbank. Mannen har gjort precis allting rätt sedan han tog över VD-stolen.

Jag minns än i dag Jon Jonssons inlägg, “Father Figure” på Finansblogg.com där han hyllade Michael Wolf till skyarna. I en av slutraderna konstaterades att: “Om han hade valt en internationell banking karriär så borde han idag varit Park Avenue miljardär istället för fjuttig Saltis miljonär“.

Under årens lopp har jag skrivit personliga brev till Michael Wolf och tackat honom för hans insatser i Swedbank. Men förutom detta har jag också uttryckligen ifrågasatt hans investeringar i banken. T.ex. då han valde att köpa a-aktien framför prefrensaktien. Jag har också frågat hur det kommer sig att han accepterat en lönemodell helt utan vare sig optionsprogram eller rörliga delar.

Det kan konstateras att Michael Wolf förmodligen är den sämst betalde bank-VDn, om inte bara i Sverige så kanske i hela världen, med sina dryga 5 miljoner per år, helt utan några som helst rörliga delar. Jag har länge tyckt att man måste erbjuda denne man betydligt mer i lön för att han ska stanna kvar, och att han i annat fall kommer att bli head-huntad bort inom allt för snar framtid.

Nu återstår förstås att se vad han väljer att göra med sin framtid, men att han skulle stanna kvar på Swedbank för “futtiga” 5-någonting-miljoner per år är knappast troligt. Samtliga övriga svenska bank-VDar ligger på mer än dubbelt upp mot Kung Wolf, trots att han nog, i mina ögon, är den som förtjänar mest av dem alla.

Dåliga nyheter haglar in

Nu rasar det in dåliga nyheter och det är förstås inte svårt att tro att det kommer att sätta spår på börsen. Senast i raden är att Belgien, ett konkursmässigt land, nu vill omförhandla räddningspaketet av Dexia med Frankrike. I stort vill man att Frankrike tar en större del av förlusterna. Detta kommer i sin tur sätta ännu större press på Frankrikes AAA-betyg.

Jag tror det är riskfritt att säga att Frankrikes betyg kommer att ryka all världens väg innan den här soppan är helt uppklarad. Lika riskfritt är det nog att säga att USA kommer att nedgraderas av de övriga kreditvärderingsbolagen som ännu inte gjort det, liksom att Standard and Poors förmodligen gör det igen.

Håhåjaja (som Lou Mannheim brukar säga) !!

Marknaden kräver med rätta handling

Som det ser ut nu får man faktiskt erkänna att marknaden är både hård och effektiv mot politikerna. Precis som t.ex. ZeroHedge och domedagsprofeten Cornucopia hävdat rätt länge ser det nu ut som om börserna är på väg ner igen, och förmodligen kanske under tidigare bottnar. Jag låter dock detta vara osagt. Jag tycker förra botten med OMX kring 850 känns relativt billig om inte fler negativa nyheter dyker upp.

Anders Borg som är en man med fötterna på jorden, och numer även europas bästa finansminister enligt Financial Times, hävdar att läget är långt ifrån lika mörkt som under 2009. Detta kommer alltså från en man som fram tills nu har målat upp precis det omvända. Men det ger mig en lite positivare vibb om framtiden.

Det som talar för att börserna ska ner är åter igen det faktum att förlusterna i systemet ännu inte kommit upp till ytan. Hittills har det räckt med en plan om en plan för att hålla marknaden något lugnare, men precis som många av oss hävdat så måste nog en del förluster upp till ytan för att marknaden ska kunna få facit på hur illa det verkligen är.

Ett jättefiasko, om än föga förvånande, är att de största bankerna i USA nu skall stress-testas för att se om de dels klarar en “chock” på den europeiska aktiemarknaden, men också en recession i USA motsvarande ett BNP-tapp på 8%. Det är ett ganska hårt test får man nog erkänna och mycket talar nog för att bonusar på Wall Street kommer att dras in en aning. Med “jättefiasko” menar jag att USA, och framförallt deras banker, länge hävdat att deras exponering mot Europa är så låg att USA inte på något sätt riskerade att dras med i turbulensen. De verkar inte lika övertygade längre…

När det kommer till utdelningarna i de svenska bolagen är jag fortfarande högst skeptisk. Några av de största trotjänarna, bankerna, har det ganska tufft nu. Personligen kan jag se en hel del fördelar med att Swedbank upphörde med sitt återköpsprogram. Inte för att det äventyrar deras kassa och förmåga att möta eventuella finanskriser framöver, men för att det kan vara värdefullt att ha en så hög kapitalbas som möjligt när det hettar till. Sänkta lånekostnader är bara en av fördelarna om det stryps åt kring den europeiska kreditlinan.

SEB har inte nått upp till de utdelningsnivåer som rådde före finanskrisen och inget tyder på att man kommer att öka denna baserat på 2011 års resultat heller. Handelsbanken står förstås stabilt, men de nya kapitaltäckningskraven på bankerna gör att det faktiskt fattas nästan 10 miljarder kr i Handelsbankens kassa. Det är inte orimligt att tro att utdelningen därför kommer att sänkas något för nästa år.

Jag har inte kikat på medel-P/E för börsen i dagsläget. Det är ju tämligen ointressant när framtiden är så oerhört osäker, men historiskt sett bör det vara ganska lågt just nu, och ännu lägre blir det förstås om kurserna sjunker. Återigen riskerar dock bolag som t.ex. Volvo att dras med i finanskarusellen och orderingången kan strypas rätt rejält. Detta sätter givetvis alla P/E-tals-modeller ur spel och gör att man får gå på magkänsla. Det mest sannolika är dock att man åter kommer att stimulera ekonomier, åtminstone i de länder som har råd, och då är det framförallt byggsektorn som det i traditionell ordning kommer att satsas på. Här är Volvo helt klart en av vinnarna, liksom Skanska och möjligen även NCC. Helt klart är att Volvo är betydligt bättre rustade för att möta en än värre kris än förra gången, samtidigt som vi förmodligen inte kommer att se riktigt samma kreditsnara denna gång. Sammantaget har jag svårt att se att kurserna från sensate kraschen, kring 30 kr, skall upprepas denna gång även om det blir rejält mycket mörkare på börshimlen innan det vänder.

Jon Jonsson på Finansblogg.com skrev i dag att fundamental analys gått i graven. Han baserar detta på att några av de bästa förvaltarna i modern tid nu har underpresterat gentemot SnP500 de senaste och mest turbulenta åren. Men jag tror inget påstående kunde vara mer fel än detta. Tricket är att börja köpa aktier nu och köpa stabila, sunda och starka bolag. Några bolag sticker förstås ut i denna skara, t.ex. H&M och Handelsbanken. Jag skulle definitivt också börja kika lite på investmentbolagen. Min favorit i den sektorn, Industrivärden, kan dock få det lite kämpigt. Industrivärden har köpt stora mängder aktier på väsentligt mycket högre nivåer än dagens, liksom man gjorde innan finanskrisen 2008, och det verkar av allt att döma som om de har extremt dålig timing i sina köp. Mer om detta kan man läsa hos Stockman.

Sen har vi förstås trotjänaren och älsklingen Swedbank som med all sannolikhet kommer att nå lägre nivåer i den “nya” turbulensen. Här kan man förstås med fördel köpa ett numera mycket starkt bolag. Med några års placeringshorisont kommer detta bli en mycket fin investering och chansen är väldigt stor att man kommer att tjäna mycket mer på att investera i Swedbank än i Handelsbanken då Swedbank återigen med stor sannolikhet kommer att ta mer stryk. Att de svenska storbankerna skulle gå under är återigen en befängd tanke som man med fördel kan utnyttja om kurserna pressas rejält. Jag kommer själv köpa Swedbank så snart tillfälle ges. Swedbanks intjäningsförmåga de kommande åren bedömmer jag som ca 10 kr per aktie, och då räknar jag ganska konservativt och tar höjd för vissa mindre kreditförluster framöver. Riktkurs sätts då till ca 120 kr och givet att turbulensen på marknaden kan bestå ett tag så anser jag att allt under 80 kr är extremt prisvärt och att kurser ner mot tidigare årslägsta på 65 kr är fyndpriser. Kom ihåg att 15% avkastning per år räcker för att fullständigt krossa den genomsnittliga avkastningen på börsen som ligger på ca 8-9% per år. 15% ger en fördubbling av investeringen på 5 år och är helt fenomenal. Det är mot bakgrund av dessa värden som man skall köpa aktier, inte baserat på vad din private banking rådgivare försöker lura i dig. Jag upprepar att min egen far en gång blev rekommenderad att köpa Eniro av banken. Som tur var frågade han förstås mig först… Detta var när aktien stod i 30 kr. I dag kostar aktien under 10 spänn, trots att man sedan dess gjort en nyemission 1:30 och en omvänd split på 1:50. Det kallar jag SLAKT.

Tele2 kommer att bilda gemensamt betaltjänstbolag med Telia och 3. Detta med anledning av att operatörerna vill vara med och sno en del av kakan när Near Field Communication (NFC) blir allt vanligare för att sköta betalningar via mobilerna. Jag tror att teleoperatörer som Tele2 har mer att ge, men i dagsläget värderas de högt på grund av sin stabila intjäning på relativt konjunkturokänsliga marknader. Det är lätt att tro att de inte heller kommer att rusa lika starkt när börsen väl vänder. Å andra sidan slipper man kanske få magsår om man väljer Tele2 framför t.ex. Volvo. Tele2 är fortfarande en av de lägst värderade telekombolagen med oöverträffad utdelningspolicy. Dessutom annonserade man igår att man köper Österrikiska internetleverantören “Silver Server”. Jag har inte haft tid att se efter vad detta innebär för det framtida kassaflödet, men det känns inte helt ologiskt att mobiloperatörerna ser över möjligheterna att migrera mer och mer mot leverantörssidan av internettjänster. Den gamla ADSL-tekniken, dvs bredband via telefonjacket, är nog en död spelare framöver trots att hastigheterna fortfarande är markant mycket högre än i mobilnätet. Men det lär förstås bara vara en tidsfråga innan den mobila tekniken är i kapp och förbi.

Nej, jag tror att det börjar uppstå köplägen på börsen av sällan skådat slag. Det är redan billigt för den som har några års placeringshorisont, men det kan bli billigare.

Kom ihåg att det är när saker och ting ser som absolut mörkast ut som det gäller att köpa aktier. Helst skall som bekant blodet flyta på gatorna och paniken vara total.

Ränteläget definierar konjunkturen – eller vice versa

Börsen är den marknadsplats som bäst talar om var “förhoppningarna” om konjunkturen är på väg. Stiger börsen så bör det vara likvärdigt med att marknadens aktörer förväntar sig att bolagens vinster stiger, vilket oftast sker under högkonjunktur. När börsen sjunker råder förstås det omvända, dvs att samma aktörer förväntar sig fallande vinster framöver. Viktigt är att notera att börsen siar om framtiden. Därför kommer också börsen att vända långt före konjunkturen vänt. De flesta bedömare menar att börsen ligger mellan 6-12 månader före den reala ekonomin. Huruvida detta nödvändigtvis är sant låter jag vara osagt för nu. Det viktiga är att börsen pekar ut vad som förväntas av FRAMTIDEN. Den dagen börsen vänder kan det mycket väl framstå som helt obegripligt för den som anser att den reala ekonomin knappast kan anses ha nått botten eller vara på väg ur en svår lågkonjunktur. Därför kommer det alltid finnas gott om folk som “missar” att hoppa på tåget när det vänder. Det tål att poängteras att det å andra sidan krävs en enorm tur för att inte hoppa på tåget för tidigt heller. För du måste ju köpa aktier i ett läge där allt ser nattsvart ut.

En av de temperaturmätare som är extra intressant för att bedöma var konjunkturen befinner sig momentant, alltså “just nu”, är räntemarknaden. Räntorna tenderar att spegla den faktiska efterfrågan.

Jag har tidigare länkat till Riksbankens hemsida där ni kan läsa om hur interbankmarknaden i Sverige utvecklar sig. På samma sida kan man även se hur räntan för de svenska statsobligationerna utvecklar sig. Den skarpögde (faktum är att man behöver vara långt ifrån skarpögd) upptäcker genast trenden sedan i början av året fram till i dag. I början av året låg den 10-åriga statsobligationen i Sverige på över 3.2%. I dag ligger den på ca 1.6%. Räntekostnaden för Sverige har halverats på grund av att extremt många investerare nu nöjer sig med så låg återbäring mot för att i gengäld vara ganska säkra på att få tillbaka sina utlånade pengar. Visserligen kan de förstås låna ut pengarna till Spanien till 6.98% ränta, men så är sannolikheten att få tillbaka pengarna efter 10 år markant mycket lägre. Faktum är att den spanska 10-åriga räntan steg till 6.98% under en auktion i dag. Det är den högsta nivån sedan 1997.

Min poäng med allt detta är att räntemarknaden i dag inte ser några som helst tecken på stabilisering. Stabilisering ser vi när räntorna förblir oförändrade över en längre tid. Just nu fortsätter de att stiga för varje dag som går. Alltså, den som hade kikat på räntemarknaden samtidigt som börsen vände hade kunnat se att marknaderna inte varit överrens om var i konjunkturen vi befinner oss. Den försiktige hade kunnat vänta med att köpa och anse att det är bättre att missa lite av uppgången och istället se om det blir billigare, medan optimisten kanske köper i förhoppning om att den reala ekonomin nog vänder inom 6-12 månader. Optimisten har ju ytterligare en faktor att bygga sitt “case” på, nämligen att det inte bara handlar om nedgång och uppgång, utan att det ju också finns en fundamental värderingsfaktor med i spelet. Även om aktierna har rasat mycket finns det inget som hindrar från att köpa om det ser fundamentalt billigt ut.

Mitt tips, återigen, är att du som gillar aktier och dessutom läser denna blogg, kikar på följande länk och även börjar följa räntemarknadsutvecklingen. Länken tar dig direkt till sökrutan för statsobligationer, men i samma meny till vänster kan du lätt byta till “STIBOR Fixing”, som anger den ränta som bankerna använder när de lånar pengar av varandra. Båda är väl värda att hålla ett litet öga på.

Till nästa inlägg skall jag försöka leta efter bra gratisinformation till räntemarknader utomlands. T.ex. vore ju både räntenivåerna till samtliga PIIGS och EMU-länder ganska intressant att följa på daglig basis, liksom då även spreaden, dvs skillnaden, mellan dessa räntor och de mer stabila länderna som Sverige, Tyskland och t.ex. Finland.

Slår tjurfällan igen nu?

Som de flesta vet är det inte ovanligt att en större nedgång på börsen följs av flera tillfälliga uppgångar. Det förklaras väl framförallt av att det vid något tillfälle är så att optimisterna tar överhanden och hoppas att vändningen snart skall vara här. Tjurar brukar man beteckna optimister som tror på uppgång (kanske för att det står en stor tjur utanför Wall Street) medan de som tror på nedgång brukar liknas vid björnar. Lite populistiskt kan man således kalla en avbruten nedgång, som visar sig högst tillfällig, för “tjurfälla”.

Jag har många gånger på sistone skrivit att jag tycker att återhämtningen gått lite väl snabbt. Jag menar då inte att det stigit för mycket på kort tid, att kurvan varit för brant uppåt, utan att det ligger lite för tidigt på tidsaxeln. Det kvarstår så otroligt många problem att lösas att det har känt onaturligt att uppgången skulle vara här redan. Å andra sidan måste man ha klart för sig att börsen alltid kommer att vara den marknadsplats som vänder före alla andra.

Problemen i Italien har varit extrema och den politiska situationen i hela sydeuropa börjar likna den som en gång gav upphov till uttrycket “Polsk Riksdag”. Dvs absolut ingen ordning. Börserna har återhämtat sig på grund av att man  bytt regeringsmän, men det är ju inte enbart där problemet suttit. Problemet är ju att länderna dras med extremt låg tillväxt samtidigt som underskotten i de statliga finanserna ständigt ökar. Hur ska man då betala av på lånen, eller åtminstone komma i balans?

Fortfarande har inte några som helst konkreta åtgärder tagits för att stävja problemet. Det enda som finns är en plan till en plan, som ZeroHedge så insiktsfullt uttrycker det.

Det talas ideligen om EFSF, men där finns inte mycket pengar. Via förträffliga ZeroHedge kunde vi häromdagen läsa om hur EFSF är tänkt att byggas upp: nämligen genom att länder som Spanien och Italien är med och bidrar till dess buffert. Men kom igen? Vem har kommit på denna briljanta plan som säger att länder som behöver ekonomisk hjälp först ska skicka in stora summor i en gemensam räddningsfond? Och än mer relevant: hur kan börsen stiga på beskedet? Fortfarande har inte ett enda land eller stor bank drabbats speciellt hårt av de planerade nedskrivningarna i Grekland, och det är ju som bekant ett av de mindre problemen. Italien och Spanien betalar nu lika höga räntor som Grekland gjorde när problemen uppdagades, och värre tycks det bli för varje dag.

Jag hoppas jag hade rätt när jag häromdagen siade om att vi kanske slipper se de värsta “krascherna” igen, men en nedgång, om än något utdragen, kan ju knappast uteslutas.

Jag kikar, min vana trogen, lite extra noga på Swedbank och Volvo. Den senaste tiden kan man säga att Swedbank varit en betydligt starkare aktie att hålla i än Volvo. Den har inte bara rasat mindre, utan även återhämtat sig betydligt bättre och snabbare. Fortfarande betalas Swedbank till över 85 kr medan Volvo är nere på 75 kr. Medan intjäningen för Swedbank är ganska stabil, åtminstone på de lokala marknaderna (Sverige) så finns orosmoln av helt annan karaktär för Volvo. Blir det en global kreditstrypning så kommer orderingången att få sig en rejäl törn. Därav ganska logiskt att Volvo också tar mest stryk och säkert kommer fortsätta göra så sålänge ränteläget i sydeuropa fortsätter att eskalera.

Den som köper på sig aktier i utspridda skurar får kanske tillfälle att köpa mer aktier riktigt billigt snart igen.

Naken blankning förbjuds i EU

I dag kom beskedet att EU kommer att förbjuda naken blankning, dvs att man säljer aktier man varken äger eller har lånat. Naken blankning innebär alltså att man spekulerar i nedgång. Detta får som följdkonsekvens att man inte kommer att kunna spekulera i CDSer (en försäkring mot att ett visst land ställer in sina betalningar) om man inte själv sitter på lånen.

Jag har skrivit om spekulationen i CDSer tidigare och jämställt det med att tredje part ger sig in i en lek han inte har något som helst att göra med. T.ex. är en fullt realistiskt scenario att du som bostadsägare också har en försäkring på din bostad. Plötsligt börjar alla dina grannar spekulera i att ditt hus kommer att brinna ner. Inte nog med denna obehagliga känsla för dig som bor i huset, utan nu börjar försäkringsbolaget undra vad de missat i sin bedömning av din premie och väljer att höja premien för dig som bor i huset. För dig som bor i huset kan premien komma att bli så hög att du rent av måste “ställa in betalningen” (sälja och flytta, om nu någon vill flytta in i ett hus som många tror ska brinna ner). Och vad som är än kusligare, alla dina grannar blir stormrika om ditt hus faktiskt brinner ner… Hur kul skulle det vara att bo i det huset med denna vetskap? Ungefär som att bo i Grekland skulle jag tro.

Jag välkomnar alltså beskedet om förbud mot naken blankning. Dock skall man inte förväxla detta med att man kommer att förhindra negångar på börsen, men det kan säkert vara så att volatiliteten minskar.

De som inte håller med hävdar oftast att naken blankning, och vanlig blankning också för den delen, endast ser till att marknadspriset infrias snabbare. Må så vara, men jag tycker det rör sig snabbt nog på börsen som det och jag tycker inte det behöver gå så mycket snabbare.

Fortfarande makronyheter som styr börsen

Det råder väntans tider på den dag då bolagen åter värderas utifrån sina egna fundamentala framtidsutsikter. Redan nu har många bolags aktiekurser nästan halverats och i mina ögon finns det inte mycket som talar för att vi ser någon snar vändning på börsen. Jag tror i och för sig inte att vi ska “krascha” så hemskt mycket heller, men nog kommer vi stampa ett tag och det kan gott vara läge att ta korta vinster för den som är riskvillig.

Den senaste tiden har det kommit massor av positiva nyheter (!!??) från både Grekland och Italien, eller? Marknaden har ju tyckt det eftersom man värderat upp börsen i alla fall. Tyvärr tror jag att det är för tidigt, och jag säger “tror” eftersom jag inte är bättre än någon annan spåman på att sia om börsens framtid. Men ser man till fakta så har inte mycket förändrats. Många löften har givits, många planer har presenterats, men inget har genomförts. Jag tror inte ens att neddragningarna i Grekland har satt i gång på allvar ännu. Ännu är det bara planer… Jag har i alla fall inte sett några konkreta utförsäljningar av statliga egendomar etc… Likaså är det med Italien. Mycket snack men inga handlingar. Stödfonden, förlåt, den utökade hävstångsfonden på över 1000 miljarder euro ligger fortfarande på ritbordet, vad jag vet. Inte en krona har väl betalats in av något land ännu… Då skall man också ha i åtanke vilken enorm kraftansamling det var att få in dagens 450 miljarder euro till att börja med. Nu ska ytterligare 600 miljarder hostas fram. Och, det mest intressanta, åtminstone för mig: Det är inte mycket av de totala förlusterna som ens har vädrat morgonluft ännu. Några banker, några av de värst drabbade får man förmoda, har börjat skriva ner värdet på lite grekiska statspapper. Dock är nedskrivningarna högst beskedliga. Det säger jag utan att veta pippa skit om bankernas resultat i detalj eller balansomslutningar, utan enbart för att jag vet att de två bankerna jag pratar om fortfarande visade vinst i Q3. När skuldavskrivningen sker “på riktigt” kan nog dessa banker drömma om positiva resultat. Alltså har vi en bra bit kvar och jag hävdar åter att det är när dessa förluster börjar flyta upp till ytan som den verkliga vidden av förlusternas storlekar och konsekvenser kan bedömas.

Som vanligt lär dock aktiemarknaden reagera 6-12 månader i förväg. Framförallt på grund av lycksökar och optimister. Så om man redan nu tror att det mesta kan vara löst om 6-12 månader så bör man kanske köpa aktier, något jag också förespråkar, men att man då köper i mindre poster. Billigt kan ju alltid bli billigare.

Jag ser själv fram emot att börsen ska bli mer stabil och att det åter skall löna sig att kika lite närmare på specifika bolag. Än så länge ger krisens natur att man i princip kan köpa de aktier som fallit mest. Så är oftast fallet i breda börsnedgångar som ju styrs av makrospecifika händelser snarare än bolagsspecifika. Det gör att jag fortfarande inte ändrat uppfattning om vare sig Volvo eller Swedbank, eller Boliden för den delen. Även SSAB börjar bli ett intressant bolag att hålla ögonen på. För den som är intresserad av SSAB kan jag rekommendera Lundaluppens senaste analys. Den hittar ni här.

SBS – Skit Bakom Spakarna

Ber mina läsare om ursäkt för att detta blivit en “klagande” blogg i de senaste inlägget. Dock, efter att ha kastat mycket skit på Apple får jag också ge dem utrymme när det visar sig att jag, på grund av inkompetens, kanske varit något hård mot dem.

Den som varit snabb och läst mitt svar till “Agnes” i föregående inlägg inser att mitt problem med min nya iPhone 4S för tillfället är löst. Vad som är än bättre är att jag får krypa till korset och ge dem rätt i att allt pekar mot att det är en mjuvarubugg som är problemet. Jag säger “än bättre” eftersom detta innebär att jag kanske kan behålla min telefon i väntan på en mjukvaruppdatering istället för att behöva bli av med den igen. Jag uppskattar trots allt Siri väldigt mycket redan… På bilderna ser ni några av skälen :o)

Det sades länge att det är “tids-zons-sökningen” som var boven. En tjänst som kontinuerligt ligger och snurrar och dränerar batteriet. Några, liksom undertecknad, fick dessutom en extremt varm telefon på köpet. Jag stängde ju av denna automatiska tidszonshantering, men det visade sig att jag slagit av på fel ställe, eller fel funktion. Läs mitt svar till Agnes om du har samma problem som jag…

Numer fungerar batteritiden fullt tillfredsställande och jag kan prata i telefonen länge utan att värmen blir speciellt jobbig. Däremot kan jag inte slå på denna “platstjänst” utan att problemet kommer tillbaka. Fint så. Nu kan jag i alla fall bruka min telefon och alla dess roliga tjänster i väntan på att problemet löses eller att jag får en ny telefon.

iPhone 4S – i det närmaste obrukbar

Det faktum att min telefon har sanslöst dålig batteritid tycker jag skadar Apples varumärke ganska mycket. Jag är en av deras absolut trognaste kunder med en lång lista av Apple-prylar hemma. Tyvärr verkar Apple brottas med en hel del missar på sistone vilket jag tror skadar deras varumärke en aning. Kanske inte mycket, men det har i alla fall bidragit till att bolaget inte har ett lika fläckfritt rykte i mina ögon, och då är jag som sagt en av deras absolut trognaste kunder.

För det första skapade bolaget en del bad-will genom att inte tillåta tethering på sin 3G- och 3GS-telefon när iPad var ny. Detta var förstås ett försäljningstrick då man ville sälja flera olika modeller av iPad. Givet att alla andra tillverkare, inklusive HTC, Samsung etc tillät detta kunde man förstås ha bytt ut sin telefon och behållt iPad. Detta tror jag Apple insåg och kände sig tvugna att till slut släppa denna möjlighet. Jag tror inte det var helt frivilligt. Märkligt nog kan man bara köra tethering om man har 3G-uppkoppling. Att telefonen sitter på Wifi betyder alltså inte att tethering är möjligt.

För det andra brottades iPhone 4 med massor av antennproblem när den introducerades i USA. Förmodligen märktes det mer i USA då deras frekvensband gör att signalstyrkan kraftigt försämrades relativt t.ex. Europa. För mig var det inget stort problem även om jag har undrat om inte vissa nedkopplingar av samtal som jag råkar ut för beror på just detta. För de som bodde i USA fanns snart en bumper som skulle rätta til problemet. Men vem sjutton vill sätta en bumper på sin telefon vars design man just betalt 5000-7000 kr för? Uppenbarligen ganska många med tanke på hur många skal som säljs till iphone, men jag är inte en av dem. Och hade inte min telefon fungerat bra utan bumper, såpass att jag var nöjd, hade jag varit en extremt frustrerad kund.

Det tredje som hänt nyligen är att uppdateringen av Lion gjorde att många gamla program slutade att fungera. Detta var inget som Apple gick ut med, utan kom som en chock för t.ex. undertecknad i och med att iTunes-biblioteket inte gick att tillgå från 3-parts-program. Mycket konstigt i mina ögon att en så enkel operation ställdes på tvären i och med Lion-uppdateringen. Dessutom tog det Apple över 4v att rätta till problemet för mina program. Även om detta i sig kan bero på omständigheter och kanske inte ens drabbade speciellt många så har det fått mig att tänka till vad gäller deras uppdateringar. Jag kommer inte att uppgradera till nästa OS-version så fort uppdateringen kommer, den saken är klar.

För det fjärde har vi då batteriproblemet i nya iPhone 4S. Även om Apple själva använder “small number” som beteckning på det antal användare som stött på problemet så vittnar en snabb sökning på nätet om raka motsatsen. Antalet användare som har en nästintill obrukbar telefon svämmar över. Dessutom är det extremt många som klagar över värmeutvecklingen. Kanske hänger dessa två ihop då pågående processer lär dränera både batteriet och skapa värme. I vilket fall finner jag det omöjligt att använda telefonen.

I dag är jag inne på min andra full-laddning, batteriet är nu nere på 50% och jag är klockan 16:20 tveksam till om den kommer att hålla fram tills jag går och lägger mig. Dessutom kan jag inte prata i telefonen mer än ca 2 minuter innan örat är så varmt att jag blir orolig (och jag är inte en orolig person). När man sedan lägger ner telefonen i fickan känner man hur låren värms upp (ej överdrift).

För det femte släppte Apple i dag en mjukvaruppdatering, iOS 5.0.1 som sägs råda bot på den dåliga batteritiden. För undertecknad har det inte gjort skvatt skillnad, och detta vet jag då jag har laddat telefonen fullt efter uppdateringen och inte ser minsta skillnad på vare sig batteritid eller värmeutveckling. Att säga att man släpper mjukvara som skall åtgärda ett problem utan att det faktiskt tycks åtgärda problemet skapar bad-will och får en tekniknörd som undertecknad att fråga sig om de verkligen har någon koll på just detta problem borta i Cupertino.

Jag är inte imponerad över Apples senaste produkter i den mån att de skapat något “effortless”. Däremot gillar jag definitivt Siri (vilket för övrigt är den enda stora skillnaden mellan iPhone 4 och 4S).

Ironiskt nog, när jag lobbade för iPhone 4S inför lanseringen, belyste jag det faktum att den utökade batteritiden i iPhone 4S jämfört med föregångaren, allena var ett mycket gott skäl till att köpa den nya telefonen. Återstår att se hur det blir med den saken.

Känns bra att jag i alla fall ringde in mitt problem till Apple på momangen och klagade, samt såg till att mitt klagomål noterades. De har ju lovat att se till att jag blir glad och nöjd till slut, på ett eller annat sätt, och det tvivlar jag inte på.

iPhone 4S – mjukvarubugg orsakar extremt kort batteritid

Det har varit mycket hausse över denna telefon som jag numer är ägare till. Tyvärr är min batteritid så kass att jag börjar undra vad Apple håller på med. Det är extremt olikt en Apple-produkt att vara så problemfylld som just denna telefonmodell, och att döma av kommentarerna på nätet så är jag knappast ensam om bekymret.

Det sägs att det hela är ett mjukvaruproblem som kommer att åtgärdas inom 2-3 veckor. Efter att ha pratat med Viktor Lindh på Apples support i dag kan jag meddela att det som gäller, om problemet inte löser sig, är att Apple kommer att ta fram en “ny modell” och då ersätta alla som redan köpt en iPhone 4s.

Man får väl, för Apples skull, hoppas att det nu är ett mjukvaruproblem det rör sig om. Annars lär det bli dyrt med tanke på hur många miljoner telefoner som redan har sålts.

Känns som om testet kommer NU

Det har varit lite lugnare ett par dagar på världens börser. Dock har det stormat upp igen de senaste dagarna. Anledningarna är många, men en av de större är att räntorna på italienska statspapper har nått en bra bit över 7%, som sägs vara en sorts gräns för vad Italien skalll klara på egen hand.

I princip betyder det att allt överskott som Italien kan generera endast kommer gå till att betala räntor, knappast några amorteringar. I längden är det förstås inte hållbart. Faktum är att de planerad italienska besparingarna helt äts upp av de ökade räntekostnaderna.

Säga vad man vill om Berlusconi, men faktum är att han nog är ett så gott alternativ som någon annan. Risken finns att efterträdaren kommer från Lega Nord som ju är ett parti som inte ens ville höja pensionsåldern. Dessutom visar Cornucopia i dag på hur instabil den politiska situationen i Italien varit i senare modern tid där ingen premiärminister i princip suttit mer än 2 år i stöten. Vissa har knappt suttit ett helt år. Så, nej, inget talar för att det skulle bli en större politisk stabilitet i Italien bara för att Berlusconi avgår.

Samtidigt som den politiska agendan varit fullproppad har de första förlusterna, eller nedskrivningarna, av grekiska statspapper börjat synas i kvartalsrapporter. Bland annat börjar tyska och italienska banker skriva ner värdet på sina tillgångar i grekiska statspapper. Jag hade först tänkt att skriva hur mycket de olika bankerna har skrivit ner, men insåg att det knappast vore meningsfullt då jag själv har svårt att förstå relevansen i siffrorna. Skriver en bank ner tillgångar med 1 miljard euro så betyder det vaddå? Ja, ni förstår, det är den stora bilden som räknas.

Den stora bilden innefattar Italien med en statsskuld på ca 1900 miljarder euro, vilket dels är 5ggr mer än den i Grekland och nästan dubbelt så stor som hela den planerade “utökade” EFSF-fonden på 1000 miljarder euro. Till detta kan läggas att de planerade 1000 miljarderna euro bara ligger som fiktiva siffror på ett ritbord. Inte en krona har i dagsläget skjutits till. Dessutom har vissa länder, t.ex. Kanada, explicit uttryckt att Europas problem är Europas problem och att de inte ser något skäl till att stötta kontinenten genom att t.ex. skjuta till mer medel till IMF i syfte att stimulera europa med ännu fler IMF-lån.

Förutom allt detta ser det nu ut som om orderingången viker ganska kraftigt, inte minst i både Sverige och Tyskland som ju tuffat på väldigt bra. Så gott som samtliga storbolag inom verkstadssektorn på LargeCap har annonserat att man står med båda fötterna beredda på bromspedalen. Recession är minst sagt ett reellt hot.

Givet allt elände är det ändå inte nödvändigtvis säkert att vi bryter igenom tidigare botten på börsen, men helt klart bör vara att den som fick 98:30 kr för sina Swedbankaktier för någon dryg vecka sedan (vilket jag tyckte var anmärkningsvärt bra betalt) gjorde en jäkligt bra affär.

Jag tror mycket av negången denna gång beror på de ökande italienska räntorna. Men de ökade räntorna beror också på att det säljs enorma mängder italienska statspapper just nu. Både banker och förvaltare har goda skäl att dumpa dessa då det snyggar till balansräkningarna. Därav min lilla optimism om att nedgången inte behöver krossa forna bottnar.

Å andra sidan har jag hela tiden hävdat att börsen återhämtat sig lite väl snabbt. Mitt i särklass största argument för detta är att vi fortfarande inte har sett en bråkdel av de potentiella förlusterna realiserade (givet att man enats om att ge grekland “minst” 50% skuldavskrivning). Några futtiga miljarder euro för några av världens största banker förändrar inte detta. Lägg därtill att det kan bli högst aktuellt att ge även Italien lite lättnad…

Jag är förvånad över att några av de tyska och italienska bankerna fortfarande vågade visa vinster och inte skrev ner ännu större värden. Det bör betyda att vi fortfarande bara skrapar med smörkniv på ytan av ett isberg och inte ens har börjat gå loss med ishackan. Vågar man ens fundera på hur det ser ut när bulldozern kommer fram? Försök sen att sätta detta i relation till bolagens värderingar och svara på frågan om bolagen är rimligt värderade eller ej i dagsläget? Knappast lätt!

Jag har i alla fall ingen aning. På några års sikt borde det vara ganska billigt, kan man tycka. Mitt riktmärke för den avkastning jag söker på börsen ligger kring ca 15% per år i avkastning. Det skulle ge en fördubbling på ca 5 år och ligger i linje med vad jag tycker man kan förvänta sig av dagens nivåer, vilket skall jämföras med ett historiskt snitt om ca 7-9% per år (jag har alltså stor tillit till min egen förmåga :o). Blir det billigare blir det alltså bara ännu större köpläge, om man tror som jag. Och mycket pekar väl mot just det.

Folkomröstningen skrotad?

Nya rykten gör gällande att folkomröstningen i Grekland skrotas. Detta bådar förstås gott för framtiden. Kvar återstår dock att se hur de realiserade förlusterna kommer att slå mot bank/finans/konjunktur.

Oavsett är det nog ingen dum idé att fortsätta köpa aktier om man nu sitter på gott om likvider. Att sprida sina inköp är fortfarande devisen som gäller…

Förvånansvärt att börsen inte rasat mer

Givet hur fruktansvärt mycket som står på spel i greklandsdramat, samt det faktum att Italien kontinuerligt visar nya svaghetstecken tycker jag börsen står emot ganska väl. Att den i går steg 2% på ganska mediokra nyheter tyder på att det kanske finns ett uppdämt behov av optimism på börsen. Samtidigt når Italienska statspapper all-time-high i räntenivåer. 10-åringen ligger på 6.25% vilket nog de allra flesta är överrens om är en ohållbart hög nivå för Italien.

Rätt och riktigt är nog att börsen ska ner lite till fram till det att man bättre vet utgången av greklandsdramat. Skulle det bli så att Grekland väljer att lämna EMU, vilket jag inte ser som ett huvudscenario, skulle det orsaka förödande förluster för banksystemet. Enda glädjeämnet kunde kanske vara att det på riktigt vis kanske utlöser de CDS:er som är tecknade. Just nu verkar ju den “frivillilga” nedskrivningen medföra att dessa CDS:er inte utlöses. Å andra sidan, vad är sannolikheten att motparten för dessa CDS:er faktiskt står pall i stormen och kan utbetala det som utbetalas skall?

Jag låter det vara osagt. Mycket står åter på spel och för den som siar om framtidens utveckling på börsen tycks det åter vara dags att låta makro styra och inte fundamental företagsvärdering.

Jag tycker Göran Persson sa en ganska bra sak på nyheterna i går. Han sa något i stil med att det hela har sin upprinnelse i att både Tyskland och Frankrike från början brutit EMU’s överrenskommelser, och att det sedan dess urholkat moralen i att hålla sig till paktens överrenskommelser. Även om Grekland uppenbarligen fifflat ganska rejält med siffrorna så ligger det något i resonemanget.

Dramat går  vidare…

Ingen kan skriva drama som en grek

Papandreou framstår mer och mer som ett elakt geni. Han vet att grekerna sitter på trumf i det att hela Europa är beroende av deras beslut. Jag vet inte vad som har föranlett folkomröstningen, kanske är det så enkelt som att ett stödjande “ja” till åtstramningarna skulle ge Papandreous politik mer tyngd i takt med att svångremmen dras åt. Men det är ett högt spel där mycket satsas på ett kort.

Å andra sidan kunde det lika väl vara så att Papandreou inser det många andra redan insett, nämligen att den 50% skuldavskrivningen, som i praktiken bara är 28%, och som kommer att ta landet ner till en skuld om 120% av BNP år 2020 helt enkelt inte är hållbar. Grekerna har då 8 år av extrema åtstramningar att se fram emot. Vad värre är, även när man är nere på en statsskuld om 120% av BNP så måste åtstramningarna fortsätta för att landet ska vara i balans.

Det tycks alltså som om politikerna nu börjar inse vidden av skadorna som orsakats av vidlyftigt leverne i årtionden.

Onekligen, tror jag, att Papandreou nu ser sin chans att förhandla fram ett bättre avtal för grekerna, och mycket talar för att Europa inte har mycket att sätta emot om Papandreou väljer att sätter hårt mot hårt. Även om man till slut enas kan det bli så att man tvingas ge grekerna en större eftergift än de planerade 28%. Banker som redan nu knorrar över att de måste gå med på detta “frivilligt” lär inte knorra mindre.

Vad betyder då detta för börsen som helhet? Jag vill tro att börsen bottnade tidigare i år. Bolag som Volvo och Swedbank nådde båda ca 65 kr och sedan dess tycker jag börsen visat upp en stor styrka. Det har inkommit massor av dåliga nyheter och ändå har börsen klarat att stiga. Det tyder på att man antingen är inne i ett lättnadsrally och att den stora nedgången kommer snart, eller att marknaden börjar förstå hur otroligt mycket elände dagens priser, fundamentalt sett, faktiskt prisar in.

Det som skrämmer marknaden mest är sällan den eländiga situationen man konstaterat att man befinner sig i, utan ovissheten om hur eländig situationen egentligen är.

Mycket ska nog till innan vi går lägre ner än tidigare botten. Jag kommer nog själv leta ett bra tillfälle att köpa in mig för de pengar jag har någonstans mellan dagens nivå och förra botten. Med lite tur får vi nu en lite långsammare, stabilare och mer uthållig återhämtning när det väl vänder.

Det som skulle kunna utlösa en ny kaskad av utförsäljningar är förstås om Grekland väljer att dra sig ur EMU samt skriva av alla sina externa skulder. Då skulle vi få ett tumult som heter duga. Men även om sannolikheten för detta scenario helt plötsligt har stigit är det långt ifrån mer sannolikt att Grekland väljer denna utväg än att komma överrens med trojkan om nya villkor. En faktiskt skuldnedskrivning på 50% är nog vad Grekland skulle behöva. Återstår att se om Papandreou lyckas få ner sin skuld ytterligare…

Det faktum att börsen inte rasat ännu mer tyder också på att aktörerna antingen inte förstår vidden av vad som står på spel, eller att man helt enkelt inte tror att sannolikheten är särskilt stor. Jag lutar alltså åt det senare.

Den som lever får se, helt enkelt. Köp när det är billigt, oavsett makro, och sitt still i båten :o)

Pär Bohman – Shop o holic?

Handelsbankens VD, Per Bohman, har tydligen varit på shoppingrunda. Enligt DI.se har han shoppat hela 750 A-aktier, motsvarande ett värde av 150.000 kr om jag räknar extremt snällt på en kurs om 200 kr (rätt och riktigt hade varit 190 kr). Efter köpet äger Per Bohman hela 2.250 st aktier i den bank han sitter som VD för. Dessa aktier motsvarar ett värde om 450.000 kr (nu räknar jag åter snällt på 200 kr).

Så, vi har alltså en VD för en av Sveriges största banker, som tjänar flera miljoner om året, som nu vågar sig på att äga aktier till ett sammantaget värde om 450.000 kr i det egna bolaget. Jag kan inte annat än tycka att det är patetiskt.

Jag har skrivit tidigare om insynspersoners oförmåga att äga aktier i de egna bolagen. Vad värre är, de verker inte ha förmågan att spara pengar heller. Dessa herrar och damer tjänar mångmiljonbelopp varje år, ändå lyckas de inte skrapa ihop några förmögenheter heller. Är det inte märkligt? För en tid sedan publicerade jag ett inlägg som i stort gick ut på att vi har förvånansvärt lågt antal miljonärer i Sverige. Jag minns inte siffrorna, men det var helt klart så få att man blev förbluffad, i synnerhet om man satte det hela i relation till antalet högavlönade människor.

Sammantaget leder det mig bara till en enda insikt: För svenska folket betyder höga inkomster möjligheter att ta mycket höga lån. Det betyder uppenbarligen inte att man har möjlighet att spara några pengar i alla fall.

Hur man kan vara bank-VD, tjäna mångmiljonbelopp varje år, och ändå inte äga aktier i den egna banken för mer än 450.000 kr övergår mitt förstånd. Att vi dessutom pratar om Handelsbanken som av tradition är den mest riskaverta av dem alla och som haft mycket stabila utdelningar i väldigt många år gör knappast saken mer begriplig.

Detaljerna innehåller det väsentliga

Som jag sagt många gånger är beskedet om nedskrivning av Greklands skuld som nyhet ganska ointressant. Det intressanta är ju att se det stora efterspelet. Med detta menar jag att det är nu de faktiska värdena skall redovisas. T.ex. kommer det nu uppdagas precis hur stora förlusterna faktiskt bli. Sen ska man förstås komma ihåg att inget är “helt klart” ännu. Vi har fortfarande bara fått höra delar av den “plan” som “planeras”.

Jag menar på intet sätt att säga att marknaden och aktier är övervärderade, men jag måste nog säga att jag tycker att en hel del av glädjen är uttagen i förtid. Det finns oändligt stora chanser att vi fortfarande kommer att få se en kreditkris. SEB intygar detta senast igår, alltså efter det att greklandsplanerna hade offentliggjorts. Annika Falkengren menar att om de höjda kapitaliseringskraven blir verklighet så kommer det definitivt att frysa till rejält på kreditmarknaden. Jag sa redan i går att jag tyckte 98 kr för Swedbank var ett ganska bra pris att sälja till, givet rådande omständigheter. Jag skulle bli sanslöst förvånad om inte priset på Swedbank någon gång fram till sommaren 2012 handlas väsentligt under detta pris.

Den långsiktige kan förstås fortfarande köpa aktier till, i mina ögon, reapriser. 85 kr för Volvo är ett fynd på några års sikt liksom 98 kr för Swedbank. Men bäst är att sprida på inköpen då jag tror det blir billigare när väl förluster skall börja bokföras och kapital tillföras banker.

Sett enbart till dagens pris tycker jag fortfarande att Volvo framstår som ett av de mest attraktiva bolagen, även om en kreditkris kommer att påverka bolaget kortsiktigt framöver. Även här tror jag dock att man kommer att kunna köpa Volvo för under dagens pris på 86 kr inom kort.

Svenska banker – inte lika attraktiva längre

Som det ser ut nu tar börsen glädjeskutt över besluten i Bryssel. Jag är högst skeptisk till hela spektaklet. Problemen är två: Dels finns inga som helst detaljer på plats. Här återstår mängder med förhandlingar och överrenskommelser. Dels Verkar det som kraven på bankerna är väldigt höga.

Vad gäller själva besluten i Bryssel så är det förstås bra att man börjat rita på en plan. Men oenigheten mellan politiker och bankirer strandade i en kompromiss där man möttes halva vägen, dvs en skuldavskrivning för Grekland på 50%. Detta måste ju vara grekernas lyckligaste dag i modern tid, i alla fall sedan senaste gången de “defaultade”.

Jag har många gånger skrivit att det blir intressant att se marknadernas reaktion den dag nedskrivningen blir aktuell, och den dagen skulle ha kunnat vara i dag. Alltså: stor glädje! Tvärtemot vad jag trodde. Dock är det ju så att vi fortfarande inte har någon som helst koll på hur stora förlusterna blir. Nedskrivningen har ju inte gjorts ännu, utan kommer så snart alla andra stöttande mekanismer finns på plats. Det finns alltså gott om utrymme för nya nedkörare framöver.

En annan oroväckande sak är att kapitaliseringskraven ser ut att bli extremt höga, och vad värre är, även de svenska bankerna tycks drabbas. Swedbank saknar 3 miljarder och Handelsbanken ca 9 miljarder. Detta är förstås inga småpotatisar och något som de överkapitaliserade bankerna knappast hade räknat med. Kruxet är tydligen att de nya reglerna värderar tillgångar på ett annat sätt än vad man förväntar sig att Basel III (det nya regelverket) skall göra. Med andra ord är de svenska bankerna välkapitaliserade ur ett “annat” perspektiv.

Sätter man detta i ett större sammanhang så ser jag både kreditstrypning och nolltillväxt för de svenska bankerna. I bästa fall kan de klara dagens intjäningsnivåer genom att föra vidare kostnader på de svenska bolånekunderna. Skälen till min åsikt är dels att jag förväntar mig att den svenska bostadsmarknaden stabiliseras, men risken finns ju att den till och med att priserna sjunker och att kredittillväxten inom detta område inte kommer i närheten av de senaste årens boom, vilket självklart kommer att slå mot bankerna. Det finns nog en gräns för hur mycket de kan öka sina marginaler. Dessutom kommer de höjda kapitalkraven göra att bankerna i Europa behöver ta in väldigt mycket mer kapital, samtidigt som de inte kommer att kunna låna ut lika mycket. Följden blir en kreditåtstramning som eventuellt även kommer att slå mot de svenska bankernas finansieringsförmåga.

Det ryktas redan om att utdelningen för Swedbank och Handelsbanken är i farozonen. Skälet till att det är just dessa två banker som nämns är för att det är dessa två som dominerar den svenska bolånemarknaden och alltså har störst andel av, numer, “mindre säkra tillgångar”. Eventuellt behöver man då hålla inne kapitalet som man tänkt skifta ut till aktieägarna för att bättra på sina egna reserver och för att nå upp till de nya kraven som skall vara implementerade redan till sommaren 2012.

Om det fattas 3 miljarder för Swedbank så bör banken klara detta på egen hand, något man också i en pressrelease har låtit meddela. För Handelsbanken ser det däremot betydligt sämre ut. Det fattas enligt DI.se ca 9 miljarder och dessa pengar hinner banken inte tjäna in. Dock är det ju få som kan trolla så bra med pengar som just banker, så jag tvivlar inte på att de välkapitaliserade bankerna hittar något sätt att överföra pengar till “rätt konto”.

Dock är det relativt klart för mig bankerna står inför en betydligt lägre tillväxt framöver än de haft de senaste åren då bopriserna skjutit i höjden och bolånen ökat nästan exponentiellt. Med bakgrund av allt detta tycker jag den kraftiga återhämtningen för t.ex. Swedbankaktien är något överdriven. Det är möjligt att den ska upp till forna nivåer, men den har stigit kraftigt trots att väldigt mycket återstår att lösas för att banken ens skall klara att behålla den intjäning man har i dag. Swedbank handlas i skrivande stund till över 98 kr och jag skulle personligen inte betala mer än 120 kr för aktien. Det ger en uppsida på ca 20% när det finns aktier som Volvo som jag tycker har 50% uppsida i dagsläget.

Största frågetecknet just nu är om det inte är blankare som står för största delen av uppgången… Men det har jag å andra sidan trott länge nu…

Favoriten Volvo – rullar på bra

När det kommer till företagsanalys är det oftast en vansinnigt massa siffror man kan kika på. Dock, är ju min devis att man inte ska titta på mer än den stora bilden. börjar man blanda in detaljer blir bilden mycket grumligare och svårare att förstå sig på.

Vad gäller Volvo kan man tänka sig att två saker sticker ut som långt viktigare än allt annat. Det första är förstås orderingånge och det andra, som inte är bolagsspecifikt, rör konjunkturläget.

Om vi börjar med det sistnämnda så är det av uppenbara skäl mycket, för att inte säga enormt, svårt att sia om framtiden i dagsläget. Mycket talar för att vi kommer att stöta på en allmänt svagare konjunktur framöver, kanske i många år. Frågan är bara hur hårt detta kommer att drabba Volvo.

På senare år har Volvo genomgått en enorm förvandling som bolag. Från att ha haft Europa och Nordamerika som uteslutande viktigaste maknader har fokus skiftat allt mer mot tillväxtekonomier som Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. Dessa ekonomier har expanderat klart kraftigare än både Europa och USA de senaste åren, något som syns i Volvos siffror.

Förutom att dessa länder framstår som allt viktigare marknader för Volvo bör man särskilt lyfta fram det faktum att Volvo också har många fler ben att stå på än enbart lastvagnar och bussar, som varit den klassiskt starkaste produktkategorin. På senare år har dock VCE, Volvo Construction Equippment, alltså bygg- och anläggningsmaskiner, vuxit så det knakat. Framförallt är det försäljningen i Kina som har exploderat. För bara ett par månader sedan kom också siffror som visar att Volvo nu gått om Caterpillar beträffande marknadsandelar i Kina. Mannen som varit VD för VCE, Olof Persson, har blivit befordrad till koncernchef i och med att Leif Johansson valt att gå vidare. Att just Olof Persson fick jobbet tycker jag var väldigt bra i och med att han uppenbarligen kan Volvo väl, och dessutom kan vara med och tycka och tänka beträffande den fortsatta expansionen i Kina.

Som man ser i nedanstående tabell omsätter Volvo Lastvagnar/Bussar lite drygt 50% av den totala omsättningen. VCE utgör nästan 15%.

Omsättning      (Mkr)         2011                  2010
                              3 kv                  3 kv
Lastbilar                   47.730 (SIX 46.749)   41.187
Anläggningsmaskiner         14.958 (SIX 14.164)   12.710
Bussar                       5.157 (SIX  4.783)    4.594
Volvo Penta                  2.199 (SIX  2.161)    2.077
Volvo Aero                   1.410 (SIX  1.568)    1.815
Eliminering övrigt             105                  -158
Kundfinansiering             2.237 (SIX  2.140)    2.146
Elminering                    -476                  -402
----------------------------------------------------------------
Omsättning                  73.321 (SIX 71.169)   63.969

Volvo meddelar också att man fortsätter att utöka marknadsandelen under VCE i Kina, vilket får tolkas som mycket positivt. Kanske kan det hjälpa att Volvo AB och Volvo personbilar kanske kan förknippas i Kina.

Med ovan siffror inser man lätt att Volvo AB är mycket mer än bara lastbilar och bussar, något som kan vara värdefullt framöver, i synnerhet i en vikande eller avtagande konjunktur. Nyckelordet får vara att man hoppas att tillväxtmarknaderna kan fortsätta dra loket. Skulle Kina hårdlanda samtidigt som Europa går in i lågkonjunktur och USA i recession skulle det förstås drabba Volvo extremt hårt. Dock är detta upp till var och en att bilda sig en egen uppfattning om.

Ser vi då åter på punkt 1 ovan, alltså orderingången, så bör man knyta denna till levererade fordon. Levererade fordon talar förstås om historiken i bolaget medan orderingången ger oss en liten vink närmaste framtiden.

Förra kvartalet levererade Volvo enligt följande:
Juli: 16898 lastbilar
Augusti: 15557 lastbilar
September:  22327 lastbilar

Jag fokuserar här på lastbilar eftersom dessa står för merparten av omsättningen samt är det produktben som kanske är allra mest konjunkturkänsligt.

Totalt levererades alltså nästan 55.000 lastbilar. Samtidigt var orderingången nästan exakt 60.000 lastbilar. Med andra ord har man ett överskott på 5.000 lastbilar att producera. Samtidigt ser bolaget av en mattning i orderingången och man väljer därför att dra ner på produktionen. Det sista man vill göra är att riskera att bygga lager.

Summa summarum måste man säga att det mesta går väldigt bra för Volvo just nu. Historiskt verkar det som om bolaget fått fart på orderboken och inom närmaste framtiden tycks inga större faror hota. Vi måste alltså kika förbi nästa kvartal för att kunna dra fler och större slutsatser.

Den som tror att det uppstår ett tumult av elände när Grekland skriver ner sina lån bör kanske inte köpa Volvo just nu, i synnerhet inte om man har både kort placeringshorisont och dåliga nerver. Den som dock har lite längre placeringshorisont kan däremot med fördel börja köpa Volvo redan nu. Vinsten per aktie bör landa på dryga 9 kr. Ett historiskt snitt på aktiepriset, om P/E på ca 11-12 skulle göra aktien köpvärd upp till minst 100 kr, alltså en uppsida på 25% från dagens kurs.

Personligen tycker jag detta verkar snålt räknat. Inte nog med att Volvo tycks klara av att växa och även är i en expansiv fas, de har effektiviserat verksamheten enormt jämför med historien och är mycket mer förberedda för stora kriser denna gång givet att man klarar både snabba personalneddragningar och snabba produktionsökningar på samma gång. Fler, billigare och effektivare fabriker har möjliggjort detta.

Jag behåller alltså Volvo på köplistan och tror på en fin uppgång om bara den globala osäkerheten avtar.

 

 

Swedbank – Bästa bankvalet på börsen

I dag rapporterade två av mina favoritbolag, Swedbank och Volvo. Jag tänke för stunden bara kommentera Swedbanks rapport.

I vanlig ordning är det en mycket stark rapport som Swedbank levererar. Man visar inga som helst tecken på avmattning eller försämringar på några punkter. Efter att ha läst rapporten kan jag i princip inte se några som helst negativa punkter, förutom de som påverkas av omvärldsfaktorer, som några orosmoln på swedbankhimlen. Snarare pekar i princip allt på att Swedbank är den överlägset mest köpvärda bankaktien på stockholmsbörsen just nu.

En myt som har fått leva länge, förutom då förstås hos er som läser denna blogg, är att det var svenska staten som räddade Swedbank från en härdsmälta i Baltikum under förra finanskrisen. Så var förstås inte fallet. Det var uteslutande swedbanks aktieägare som räddade banken. En räddningsaktion som numer definitivt överbevisats som “onödig” i den bemärkelsen att banken hade klarat sig på egen hand även utan det kapitaltillskott som tillfördes. Svenska staten stod för ökad likviditet på den svenska interbankmarknaden, de underlättade alltså för bankerna att få tag på likviditet. Och detta gällde samtliga banker.

Swedbanks ökade kapitalisering ingöt förstås förtroende för banken och man kunde så småningom få lån på den internationella marknaden på samma villkor som sina konkurrenter. Därmed har jag också fastslagit att det inte var “onödigt” av banken att genomföra nyemissionerna. Totalt inbringades 28 miljarder i de båda emissionerna och totalt har banken fortfarande ett kapitalöverskott på ganska exakt samma summa (om man tar med de återvinningar som gjorts). När vi ändå pratar återvinningar så kan man se att Swedbank fortfarande återvinner tidigare gjorda reserveringar i Baltikum. Det är alltså ett bevis på att saker och ting aldrig blev så illa som man befarade. Faktum är att återvinningarna i Q3 är högre än i Q2 vilket talar sitt tydliga språk.

Swedbank levererar en rapport där vinsten per aktie nu nått över 3 kr/aktie (även efter utspädning). Totalt har man tjänat 2,47 kr + 3,02 kr + 3,12 kr = 8 kr /aktie under 2011 och jag har svårt att tro att man skulle minska intäkterna under sista kvartalet. Totalt bör vinsten /aktie därmed landa på minst 11 kr/aktie. Detta alltså för en aktie som i dagsläget kostar lite drygt 8 kr och är en av de mest “tråkiga” och “defensiva” på stockholmsbörsen. Okej, jag är medveten om att ordvalet “defensiv” fått ta sig hårda smällar de senaste åren. Svenska banker har, tvärtemot hur det borde vara, varit allt annat än tråkiga och defensiva aktier på sistone.

En ytterligare glädjande nyhet är att bankens räntenetto fortsätter att stiga i rätt riktning. För Q3 steg räntenettot med över 100 miljoner. Givet att detta sker i en marknad där svenska bolånepriser inte bara mattats utan även sjunkit, samt det faktum att Swedbank fortfarande jobbar med att ta ner riskvikten i portföljen och inte jagar expansion, så är det ett mycket starkt besked.

Räntabiliteten, KI-talet, Primär- och kärnprimärkapitalrelationerna ligger alla på en extremt hög nivå, i synnerhet i jämförelse med konkurrenterna ute i Europa, och inget tyder på att dessa tal skall minska i framtiden. Det faktum att Swedbank klarat av att återköpa över 5% av utestående aktier utan att för den skull minska nämnvärt på kapitalrelationerna visar också hur utomordentligt välkapitaliserad banken är.

I dagsläget kan man inte annat än förundras över hur Kung Wolf har lyckats vända och styra upp skutan. Sikten är nu instället på betydligt varmare breddgrader i många år framöver. Den här bloggen kan inte annat än rekommendera starkt köp för denna aktie.

Ni som läst denna blogg vet att jag under en kortare tid faktiskt tyckte att man lika gärna kunde köpa Handelsbanken när värderingen av Swedbank låg mellan 110-117 kr. Nu är dock situationen annorlunda och Swedbank har återigen tagit oförtjänt mycket stryk på börsen. Med detta sagt inser man med lätthet att Swedbank är den bank som kommer att rekylera mest av de båda den dag börsen vänder.

Bra jobbat Kung Wolf !!

Höjden av förnedring

Ingen har förstås missat att det spekuleras i huruvida Norska Oljefonden skall kunna gå in och rädda Europa från att för evigt sjunka ner i skuldkrisens träsk. Är det inte lite komiskt att man vänder sig till norrmännen som först förnedrat EU genom att avstå från att ens vara med, sedan be dem om ekonomisk hjälp när hela spektaklet håller på att sjunka? Och att norska finansministern, enligt DI.se, faktiskt välkomnar eventuella förslag så länge de har ekonomisk bäring för Norge är ju bara för smaskigt för att vara sant…

Något säger mig att man i Norge, åtminstone för ett par dagar, kommer att dra sällsynt få svenskvitsar då man förmodligen är fullt upptagna med att skratta åt hela EU.

USA-stat alltid över förväntan

Är det ingen mer som tycker det är lite konstigt att det tycks komma idel god statistik från USA? Det är nästan så man kan börja undra om de medvetet håller skenet uppe för att sedan släppa de “officiella” och “reviderade” siffrorna en månad senare…?

Börserna verkar stå och stampa inför helgens besked. Tyvärr tror jag inte marknaden kommer att bli nöjda. Tyskland verkar i alla fall vara måna om att förbereda marknaden på att det inte blir några överdrivna glädjebesked.

De två biljonerna euro som det snackades högt om i förrgår har man varken sett, hört eller läst röken av… Poff, borta!

120.000 demonstrerande greker

Enligt uppgifter befinner sig, i skrivande stund, över 120.000 greker på stadens gator i den största strejken sedan finanskriserna började. Min fråga är: Vad kostar det i BNP-bortfall att 60.000 avlönade greker inte jobbar, och vad kommer IMF säga nu när det snart skall betalas ut mer pengar?

Tro mig, Grekland konkar och kommer skriva ner minst 50% av sin skuld. De kommer under tiden inte att få några fler pengar av Trojkan. Allt hittills har varit ett spel för gallerierna för att förhala det oundvikliga några veckor till. Men nu vet alla att varenda euro som kastas på Grekland kommer att vara värd hälften om bara ett par veckor. Således vill ingen kasta euro på Grekland längre.

Tyskland och Frankrike vill förstärka ESFS med 2 biljoner euro. Men hur mycket är egentligen 2 biljoner euro? Och långt mycket viktigare, hur långt räcker det och vilka ska slanta upp? Frankrikes hänger ju redan under kreditgalgen med allt stramare snara och flera EU-länder ville ju inte ens bidra till den första ESFS-fonden på 450 miljarder euro.

SKF meddelar att man redan dragit ner på produktionstakten och att ännu fler neddragningar är på ingående. SKF backar med över 2% på beskedet medan Volvo inte verkar ha drabbats nämnvärt. Volvos rapport kommer den 25e oktober och kanske kan det bli ett bra tillfälle för mig att köpa på mig lite fler Volvo-aktier.

Uppdatering: Sedan först skriven har jag fått justera upp siffran över antalet demonstranter från 60.000 till 120.000. Dessutom ligger SKF just nu över 4.5% ned, medan Volvo allt jämt ligger kring nollstrecket, liksom börsen i övrigt.